Karin Smirnoff: "KĂ€nns inte helt avslutat"

Karin Smirnoffs glesbygdsaction tog Sverige med storm. Nu kommer den avslutande delen i trilogin om Jana Kippo, dÀr den fÄordiga antihjÀltinnan gör upp med mÀnnen och vÄldet.

"Jag har alltid varit kortfattad och Àr inte sÄ mycket för miljöskildringar. Men jag tar inte med dialekten i nÀsta berÀttelse. De hÀr böckerna Àr prÀglade av hur det lÄter dÀr, sÀger Karin Smirnoff om sina böckers korthuggna och dialektala sprÄk.

"Jag har alltid varit kortfattad och Àr inte sÄ mycket för miljöskildringar. Men jag tar inte med dialekten i nÀsta berÀttelse. De hÀr böckerna Àr prÀglade av hur det lÄter dÀr, sÀger Karin Smirnoff om sina böckers korthuggna och dialektala sprÄk.

Foto: Janerik Henrsson/TT

Kultur och Nöje2020-04-30 06:46

En stor lÀsarskara gruvar sig redan för att behöva ta avsked av Jana Kippo, huvudpersonen i Karin Smirnoffs populÀra trilogi, som inleddes med "Jag for ner till bror". Men helt sÀkert Àr det kanske inte att hon försvinner Àn, avslöjar Karin Smirnoff.

– Det kĂ€nns som att det inte Ă€r helt avslutat Ă€ndĂ„. Det Ă€r sĂ„ mycket som uppstĂ„r i skrivandet, jag fĂ„r se om det blir sista boken om Jana, det fĂ„r vara öppet Ă€n sĂ„ lĂ€nge, sĂ€ger hon pĂ„ telefon.

Liksom för mÄnga andra författare har hennes lanseringsturné blivit instÀlld i coronakrisens spÄr, och dÀrför mÄste hon pÄbörja nÀsta skrivprojekt redan nu.

– Jag skulle vilja smĂ€lta Jana Kippo en stund till, men det Ă€r nog bara att stĂ€lla in sig pĂ„ det och sĂ€tta i gĂ„ng sĂ€ger hon, med en lĂ€rdom frĂ„n sitt tidigare journalistyrke.

Uppgörelse med mÀn

PÄ korthugget sprÄk, fÀrgat av vÀsterbottendialekt, skildrade Karin Smirnoff i sin debutbok hur Jana Kippo Äker hem till sin barndomsort SmalÄnger, och tvillingbrodern Bror. DÀr konfronteras hon med sin tuffa barndom: pappan var vÄldsam och mamman lyckades varken skydda eller Àlska sina barn.

Men syskonparet Àr bundna till varandra i en symbiotisk kÀrlek.

Hela trilogin handlar om Jana Kippos utveckling, sammanfattar Karin Smirnoff, som tÀnkte att hon i den tredje delen Àntligen skulle fÄ börja blicka framÄt efter alla tuffa smÀllar. Jana börjar söka efter verktyg för att gÄ vidare, vilket ocksÄ blir till en uppgörelse med mÀnnen.

– Ja, det kom att handla mycket om mĂ€nnen i Janas liv, fadren och fadersgestalten. Genom mĂ€nniskor hon trĂ€ffar och som jag berĂ€ttar om handlar det om hennes syn pĂ„ dem och vad de har orsakat henne, sĂ€ger Karin Smirnoff.

Pappans vÄldsamma sÀtt har satt sig i huvudpersonens ryggmÀrgsreflexer, och hon inser till slut att hon livet igenom har "trixat" med olika mÀn. Stundtals stÄr det henne vÀldigt dyrt: i Stockholm fastnar hon med en sadistisk snobbkille.

– Hon har lĂ€rt sig sedan hon var barn hur man hanterar en vĂ„ldsam, och oberĂ€knelig man. Vet nĂ€r hon ska hĂ„lla sig undan och hĂ„lla kĂ€ft, det handlar om att leta efter tecken. Jana blir sĂ„ tolerant och dĂ„ finns risken att hamna i samma beteendemönster igen, funderar Karin Smirnoff.

Hittar styrkan

I nya boken möter Jana Kippo bÄde vÄldsamma fadersgestalter och hÀmnas illasinnade mÀn pÄ raffinerande vis. I sökandet efter smÀrtpunkter hittar hon den djupaste av dem alla: hur rÀdslan för att bli avvisad gör det svÄrt att alls ta emot kÀrlek. Men hon trÀffar Nikki, en kvinna som i mÄngt och mycket liknar henne.

– Tanken var att hon skulle fĂ„ kĂ€nna pĂ„ att vara tillsammans med nĂ„gon som Ă€r jĂ€mstĂ€lld henne och inte en översittare eller nĂ„gon mycket Ă€ldre, sĂ€ger Karin Smirnoff.

Konsten ger ocksÄ styrka, och Jana stÀller ut sina skulpturer pÄ ett galleri i Stockholm. Karin Smirnoff Àr sjÀlv uppvuxen med en konstutövande pappa, och Àven om han inte vÄgade satsa pÄ den poÀngterade han alltid konstens betydelse för mÀnniskan.

– Samtidigt har jag gjort som farsan och undvikit att leva pĂ„ det, eftersom jag har prioriterat försörjning. Jag har varit ensamstĂ„ende ganska mycket med mina barn och det har inte varit lĂ€ge att gĂ„ in i konstens vĂ€rld nĂ€r man inte vet om man har mat för dagen, sĂ€ger Karin Smirnoff, som debuterade efter att hon fyllt 50.

Numera kan hon bĂ„de leva pĂ„ skrivandet och gĂ„ in i sin bubbla utan skuldkĂ€nslor gentemot sina barn – som har blivit vuxna.

Skriva om modern

De flesta i Karin Smirnoffs böcker knegar dock, vilket hon tror Àr en nyckel till framgÄngen. MÄnga kÀnner igen livet hon skildrar, sÀrskilt pÄ landsbygden.

– DĂ€r tar man de jobb som finns och fĂ„r nöja sig med det som Ă€r. Det behöver inte betyda att folk Ă€r dumma. I litteraturen förverkligar mĂ€nniskor sig vĂ€ldigt mycket och har ofta intellektuella arbeten. Jag tycker det var skönt att lĂ„ta personerna ha vanliga jobb men Ă€ndĂ„ fylla deras hjĂ€rnor med substans, sĂ€ger Karin Smirnoff.

Ännu vet hon inte sĂ„ mycket om nĂ€sta bok, annat Ă€n att den inte kommer att vara prĂ€glad av samma dialektala "KipposprĂ„k" och inte utspelas i glesbygden.

– Ett spĂ„r Ă€r att undersöka modren istĂ€llet för fadren, och moderskapet, det som Jana inte klarar av.

Fakta: Karin Smirnoff

Född: 1964.

Bor: I Stockholm och PiteÄ.

Familj: Tre barn, 18, 20 och 33 Är, en sambo och ett barnbarn.

Bakgrund: Arbetade som journalist innan hon köpte ett företag som sÀljer trÀvaror till byggvaruhandeln. Debuterade 2018 med "Jag for ner till bror" som nominerades till Augustpriset 2018 i den skönlitterÀra klassen och som samma Är utsÄgs till bÀsta roman av Svenska BokhandelsmedhjÀlpareföreningen.

2019 kom den andra delen "Vi for upp med mor".

Aktuell: Med trilogins avslutande del: "Sen for jag hem".

LÀser: "Allt möjligt. Jag lÀser lite olika saker lite beroende pÄ var jag Àr. Jag sitter mycket i bilen och dÄ försöker jag lÀsa sÄdant som har nÄgot slags spÀnning, som hÄller uppe min koncentrationsförmÄga. Jag försöker lÀsa samtidsromaner ocksÄ och de senaste böckerna jag har köpt Àr 'Jackie' av Anne SwÀrd, Annika Norlins novellsamling, Vigdis Hjorth och Thomas Larssons 'FyrbÄken'".


Fakta: Karin Smirnoff om...

... att skriva "glesbygdsaction":

Jag gillar action, jag gillar berÀttelser som gÄr fort framÄt och tycker om att det blir lite bladvÀndare. Det Àr roligt att flirta med olika genrer och inte behöva ringa in sÄ mycket vad man Àr. Jag Àr inte en krimförfattare för jag gillar inte att lösa saker, och gillar inte att skriva utifrÄn perspektivet 'nu har allt retts ut', för sÄ Àr inte livet. Men det krimförfattare och feel good-författare kan vara vÀldigt duktiga pÄ Àr framÄtrörelsen. Det kan jag tycka att mÄnga romanförfattare Àr dÄliga pÄ, det Àr mycket stillastÄende.
Jag tittar pÄ barn- och ungdomslitteratur ocksÄ, hur man kan förenkla saker. Att förenkla sprÄket, det tror jag vuxna mÀnniskor kan ha en behÄllning av. SprÄket behöver inte ha sÄ mycket lull-lull för att vara effektivt eller för att vara intelligent. Det finns en rÀdsla för att bli betraktad som för lÀttlÀst. Jag gillar lÀttlÀsta böcker, men Àr ÀndÄ inte dum i huvudet.

... uppvÀxten i verklighetens "SmalÄnger":

Mina förÀldrar flyttade till StockholmsomrÄdet nÀr jag var tre. Men vi har alltid haft huset dÀr mina böcker utspelar sig. Mamma var lÀrare sÄ alla lov tillbringade vi dÀruppe. SÄ vÀldigt mycket av min barndomstid var dÀruppe och sen flyttade jag upp i 20-ÄrsÄldern. Det har varit en viktig plats, som prÀglat mig mycket.
I barndomen var jag vÀldigt djurintresserad och alla hade jordbruk. Jag jobbade mycket pÄ gÄrdarna. Det var ett sÀtt att vara betydelsefull fast man var liten. Det fick man vara nÀr man hjÀlpte till. Man var en viktig person, pÄ ett sÀtt som jag tror barn i dag kan sakna. Jag var ett barn som gjorde vuxensaker och det lÀrde mig vÀldigt mycket. Jag var helt instÀlld pÄ att bli bonde nÀr jag var liten.
SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!