Karusellen som snurrar fortare och fortare

Lågkonjunkturer kommer och går. Ena gången är det en fastighetsbubbla som spricker, en annan gång en IT-bubbla och nu senast en finansiell bubbla. En bubbla som nästan fick det ekonomiska systemet att braka ihop. Men bara nästan. Att många banker, däribland de svenska, inte gick i konkurs, beror på att samhället skulle falla samman utan ett fungerande banksystem och regeringar gick in med skattepengar för att täcka en del av förlusterna Hur kunde då bankerna agera så aningslöst, för att inte säga ansvarslöst? Knut Kainz Rognerud, ekonomijournalist på Dagens Nyheter, ger i boken Det stora bankrånet en lång bakgrund och förklaring till händelserna. Här får vi sammanhang och en insyn som ofta saknas i den dagliga ekonomibevakningen. När sparbankerna startade på 1800-talet, fick de inte ha vinstsyfte och de styrdes av lokala personer som insättarna hade förtroende för. Ända in på 1980-talet sysslade de hundratals sparbankerna i Sverige med det som kan verka tråkigt men som är bankvärldens idé sedan medeltiden: att låna in pengar mot ränta för att sedan låna ut dem med låg risk till en något högre ränta. Men på 80-talet hände något. Några sparbankschefer ville börja konkurrera med affärsbankerna och de största sparbankerna ombildades till aktiebolag. Många mindre följde efter och målet var att öka marknadsandelarna och utlåningsvolymen. Nu var det inte bara småspararnas pengar som lånades ut, utan bankerna tog lån utomlands för att kunna låna ut. Kort sagt - utlåningen var betydligt större än inlåningen. Det här var några år före fastighetskrisen 1991. I den drabbades alla banker. Götabanken och Nordbanken hade rekordförluster och på Sparbanken Väst i Göteborg blev ledningen så fartblind att det slutade med fängelse för chefen. Men det där är länge sedan och minnet inom finansvärlden är mycket kort. Ledningen för Swedbank ser under den nya högkonjunturen bara möjligheter i de nya baltstaterna och befolkningen festar loss efter att ha sluppit fri från Sovjetunionens planekonomi. De vill ha samma standard som västvärlden och det är inga problem att få lån. Ingen ser några risker. Så de lånar mer och mer. Men den 15 september 2008 går den stora amerikanska investmentbanken Lehman Brothers i konkurs. De frikostiga huslånen i USA har fått hela dess finanssystem att braka ihop. Ett sammanbrott som på grund av finanssystemens globala sammanlänkning sprider sig till banker, låntagare och företag i hela världen. Det stora bankrånet är en bok för den som inte är ekonomisk kunnig, men intresserad av hur det kunde gå så fel. Rognerud förklarar på ett enkelt sätt och han avslöjar också en del "sanningar" som vi ofta får höra. Till exempel att aktier alltid lönar sig på lång sikt. Och han berättar om andra pengasystem. Många trodde när krisen var akut att den skulle leda till stora förändringar och omvärderingar av det pengasystem som ledde så fel. Men som en karusell, som snurrar fortare och fortare, omöjlig att stoppa, fortsätter allt som förut, med stora lån till småfolket och en uppmaning att konsumera oss ur krisen. Så medan vi lånar mer än någonsin och klyftorna i samhället blir större och större, jobbar de som vill spela med våra pengar vidare, för att de tror på en fri marknad och på att berika sig själva. Och att nästa sammanbrott kommer att bli ännu större, är jag säker på efter att ha läst Rogneruds bok.

Karusellen som snurrar fortare och fortare

I boken "Det stora bankrånet" får vi en ordentlig bakgrund till hur det kunde bli bankkrasch av ekonomijournalisten Knut Kainz Rognerud.