Katarina Kieri: Herr Gurka? C'est moi!

LjudnivÄn Àr skyhög och högtalaranlÀggningarna konkurrerar med varandra. Det samtalas och intervjuas pÄ varenda kvadratmeter av golvet och i varenda vrÄ pÄ BokmÀssan i Göteborg.

Kultur och Nöje2009-10-03 06:00
Katarina Kieri
Och vart man Ă€n vĂ€nder sig hör man en och samma frĂ„ga stĂ€llas med endast smĂ„ variationer: "Vem Ă€r Lisen"? "Vem Ă€r David"? "Vem Ă€r Josef"? "Vem Ă€r Susanne"? Författarna skruvar lite pĂ„ sig. Hur vĂ€l förberedda de Ă€n Ă€r, kommer den dĂ€r frĂ„gan alltid som en mer eller mindre obehaglig överraskning. Man skulle kunna tro att huvudpersonen i den senaste boken skulle vara en enkel match att karaktĂ€risera, i synnerhet för den som tillbringat ett Ă„r eller mer i dess absoluta nĂ€rhet. Problemet Ă€r bara att intervjuarens frĂ„ga Ă€r hĂ€mtad frĂ„n sĂ€ljavdelningen och att svaret har mycket lite med den verksamheten att göra. PĂ„ författarverkstadsgolvet sysslar man nĂ€mligen i ytterst liten omfattning Ă„t att formulera enkla svar. DĂ€r Ă€gnar man sig istĂ€llet Ă„t att snurra runt frĂ„gor, dag efter dag, mĂ„nad efter mĂ„nad, varv pĂ„ varv. En huvudperson kan komma till författaren i en dröm, med ett namn eller bara som en aning. En huvudperson Ă€r en present med ett oĂ€ndligt lager av papper runt omkring sig som dessutom mĂ„ste öppnas försiktigt. Eller en rysk docka vars innersta kĂ€rna Ă€r onĂ„bar. Jag vet att det finns skrivpedagogik som gĂ„r ut pĂ„ att man ska svara pĂ„ ett stort antal frĂ„gor om sin huvudperson innan man ens har börjat skriva. Jag tror inte alls pĂ„ det dĂ€r, jag tror att en huvudperson blir helt ointressant om författaren vet precis vem det Ă€r, om man kĂ€nner till allt frĂ„n frukostvanor till pinsammaste minnen. Litteratur handlar i hög grad om att förvalta hemligheter, huvudpersoner i berĂ€ttelser lever vidare sĂ„ lĂ€nge lĂ€sarna inte löst alla gĂ„tor. Jag antar att det Ă€r dĂ€rför en Hamlet och en Gösta Berling fortsĂ€tter att fascinera. Men pĂ„ de löpande banden pĂ„ BokmĂ€ssan i Göteborg förvĂ€ntas inte författarna krĂ„ngla till saker och ting. Och det krĂ€vs nog ett visst mod för att lĂ€mna konceptet nĂ€r intervjuaren sitter dĂ€r och ser sĂ„ förvĂ€ntansfullt pĂ„ en, nĂ€r publiken ler och lĂ€gger huvudet pĂ„ sned. Det krĂ€vs en viss kaxighet. Vissa tar Ă€ndĂ„ tjuren vid hornen. Åter andra, de stora, tar till andra stora, exempelvis Flaubert. "Vem Ă€r Herr Gurka?" frĂ„gar RabĂ©n &Sjögrens förlagschef. Och Lennart Hellsing svarar: "C'est moi?"
SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!
LĂ€s mer om
Kultur och Nöje
Norrbottens lÀn