Knasigt ultravåld

No More Heroes var ett av de bättre spelen till Wii. Som en sorts helknäpp och extremt blodig budgetversion av Grand Theft Auto hittade det en liten publik världen över. I uppföljaren har Grasshopper fokuserat på rätt saker och skalat ner den öppna världen som egentligen bara var transportsträckor och på så sätt flyttat fokus mer till det som är kul - striderna och handlingen. Det är återigen Travis Touchdown som är hjälten. Återigen ska han avancera på lönnmördartopplistan genom att besegra andra lönnmördare och de är precis lika galna som i föregångaren. Men det som Grasshopper lyckas med är att ge galenskapen substans. Det finns ofta en viss mått av mening i allt det knasiga som händer. Ibland blir det förvisso bara överdrivet eller fjantigt, men det har åtminstone en unik stil. Striderna består av viftande och tryckande med Wii-kontrollen för att hugga ner horder av fiender med Travis ljussabel. Han har gott om olika attacker och lär sig ännu fler under äventyrets gång. Det finns problem med kameran, men utifrån förutsättningarna är det här ett imponerande bygge på Wii. Stilen på grafiken, flörtarna med wrestling, anime och filmparalleller gör det tydligt att No More Heroes 2 är riktat mot spelnördar, men för oss som uppskattar japansk knasighet och lite hederligt ultravåld är det här en liten pärla.