Krönika: Blondinen som inte hade det så skoj
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Blondes have more fun.
Hävdas det ju.
Men det stämmer ju inte alltid.
Exempelvis tror jag ju inte att den blondin som hette Anna Nicole Smith och som stämplade ut för gott från detta livet, endast 39 år gammal, i förra veckan - hade det så generellt och väldigt skojigt.
Anna Nicole var en tragisk människa och en hel del tyder på att hon till sist inte orkade med sig själv och vad hennes liv hade förvandlats till.
Hennes idol var Marilyn Monroe och slutet blev nästan identiskt. Innan det kom hade hon fått svenskar att köra av vägen när hon förekom på på stora affischer för ett klädföretag, varit Playmate of the Year för tidskriften Playboy, medverkat i några trashiga B-filmer (varav Den nakna pistolen 33 1/3 var den mest civiliserade), gift sig med och ganska snabbt blivit änka efter en väldigt mycket äldre oljemiljardär, jobbat som modell, gått upp och ner i vikt lika hastigt som man åker hiss, medverkat i en kusligt usel TV-såpa om hennes eget liv, varit invecklad i ett flertal ganska bisarra erotiska affärer; hetero likaväl som bisexuella sådana, skottat i sig droger; uppenbarligen mest frekvent kokain, enligt höghastighetsmetoden - att inte räkna diverse andra aktiviteter också.
En egentligen väldigt söt liten tjej från Texas. En stor förebild för "Trailer Trash"-delen av USA:s befolkning, som bevisade att det går att erövra miljoner och bli en enormt stor kändis om man bara är beredd att göra exakt vad som helst. Plus ytterligare en del.
Slutet av Anna Nicole Smiths liv blev ytterligt sorgkantat. Hennes vuxne son Daniel dog ungefärligen synkront som hon födde hans halvsyskon, som ingen verkar veta riktigt vem som är far till.
Så inte hade hon väl det så skoj alltid, Anna Nicole Smith. Det kan man nog inte säga.
Och nu får väl den så kallade White Trash-delen av USA:s befolkning (lite slarvigt beräknat - de som bor i stora husvagnsläger) nöja sig med förebilder som Pamela Anderson, Jenna Jameson och Britney Spears.
Blondiner, åtminstone några av dem. Och, misstänker jag, inte heller de tjejer som ständigt har det så förfärligt skoj.
Läser förresten i tidningen Vi (som nu är månadstidning och bättre och fräschare än någonsin) att den i Sverige födda men med libanesisk pappa försedda sångerskan Thérese Neaimé nu ligger högt på USA-listan med sin låt The Future.
Man får alltså lov att gratulera så mycket. Den här tjejen sjöng - och det helt sensationellt! - på Teaterbaren i Luleå för några år sedan och då intervjuade jag henne. Sedan kom hon tillbaka och uppträdde på en etno-musikfestival på Udden. Och nu högt listplacerad i USA - inte dåligt jobbat, minsann!
Apropå tidningen Vi, som alltid är läsvärd och inte minst då kolumnisten Lars Westman som aldrig går i pension och alltid avslutar tidningen med sin avdelning Bakvagnen, så har det senaste numret (det med Helena Bergström på omslaget) ett riktigt intressant Norrbottens-block, författat av Michael Tjelder. Om Kiruna, Haparanda och Arjeplog och om den markanta framtidstro som sjuder här.
Såg ni förresten TV-dokumentären om Wallenbergs för några veckor sedan (onekligen tvära kast i den här krönikan men det är apropå att Lars Westman skriver om Saltsjöbaden och Wallenbergs i Bakvagnen)?
Och noterade ni då hur rolig som Peter Wallenberg faktiskt är - och hur syrligt sarkastisk han var gentemot främst pappa Marcus?
PW bjöd generöst hur mycket som helst på sig själv och aldrig var det någon som vågade säga åt honom att inte röka heller. En exemplarisk dokumentär, som verkligen håller för en reprisering!
Och på tal om kolumnister så nås jag av meddelandet att en av mina gamla favoritkolumnister, Art Buchwald, har slagit ner sin sista ordbehandlartangent och gått vidare till kollegerna uppe på övervåningen. 81 år gammal.
Det fanns en period på 70-talet när jag köpte på mig en hel del böcker av Buchwald; samlingar som Up and Down the Potomac och många andra, till svenska tror jag aldrig att han har blivit översatt.
Jag tyckte att han var förskräckligt rolig och vass i sitt skrivande och jag lärde mig mängder om amerikansk inrikespolitik av honom. Klantar och konspiratörer, som Nixon, i Vita Huset var ett frossande favoritämne för den skoningslöse Buchwald.
Han avled på ett vårdhem där han vistades på grund av sina njurproblem. Den läkare som skrev in honom där trodde att det skulle röra sig om veckor, innan han skulle dö. Men Buchwald bet sig kvar i flera år och betecknade sin tid på hemmet som "den allra bästa tiden i hela mitt liv".
Ovedersägligen: they don´t make ém like that anymore.
Och till sist får jag nog ändå säga att jag har haft ett tämligen gott liv (och tänker ha det länge än - tack så mycket!) och har fått vara med om ett och annat.
Som exempelvis: att klänga på Berlinmuren och hacka loss bitar ur densamma, dricka te med en hysteriskt skrattande Dalai Lama i Karesuando, att helt överraskande få ställa ner två stora öl framför moderatledarna Carl Bildt och Ulf Adehlson på Bokmässan i Göteborg och meddela att "varsågod - Norrbottens-Kuriren bjuder!" och att efter ett tips hitta igen två stulna konstverk av Anders Zorn och Carl Larsson, värderade till sammanlagt cirka 1,5 miljoner, och därefter av försäkringsbolaget Trygg-Hansa oceremoniellt meddelas att:
- Hittelön? 10 procent av värdet? Kan vi inte tänka oss. Du är ju journalist och sånt här ingår väl i yrket för dej?
Tack för det kaffet!
Men jag har aldrig någonsin i hela mitt liv besökt ett gym. Men det ska jag göra nu. På Step In i Luleå. I dag, tisdag. På grund av mitt usla högra knä. Till en sjukgymnast.
Rapport om hur det gick följer.
Katten Malin sympatijamar. Å det väldigaste. Världens bästa lilla kompis.
Som det sägs:
Äventyret fortsätter.
HALLÅ!
NU ÄR DET BARA DEN KRÖNIKEBILDBYLINE DÄR JAG HAR GLASÖGON OCH SOM ÄR DEN SENAST TAGNA SOM GÄLLER.
FÖRRA VECKAN LYCKADES DET ATT GRÄVA FRAM NÅGON BETYDLIGT ÄLDRE.
BARA DEN SENASTE OCH ALDRIG NÅGON ANNAN.
ELIMINERA ALLA ANDRA.
HAR FÅTT LÖFTE AV EVA Å. ATT SÅ SKA SKE.
DEN BYLINEN FUNKAR FÖR ÖVRIGT ÄVEN BRA SOM VANLIG BYLINE.
MEN NU VAR DET JU INTE DET SOM VAR AKTUELLT.
JUST NU.
HÄLSN!
ROFFE