Krönika: Dela på nobelpriset i litteratur!

RISKEN ÄR NÄRMAST överväldigande stor (men dock inte helt hundraprocentig) att det är nu på torsdag som det kommer att meddelas. Då är det dags för Horace Engdahl (han som Gert Fylking vid ett tillfälle uppgav skrev sämre uppsatser under skoltiden än parallellklasskompisen Christer Pettersson) som ständig sekreterare i Svenska Akademien att exakt 13.00 stiga ut på Börshusets trappa och meddela det där väntande pressuppbådet vem som får: Årets Nobelpris i litteratur. Huruvida då nyssnämnde Fylking finns närvarande där och skriker ?Äntligen!? det får vi höra, om han är där. Själv vet jag precis vilka författare som jag skulle vilja se som litteraturpristagare. Och den gruppen inkluderar definitivt inte den poet från Mellanöstern som heter Adonis (ja, han heter ju inte det egentligen och det är ju i sig rätt pretto att bara kalla sig för det) och som tycks vara någon slags favorit hos finlitteratörerna just nu. Och detta tillåter jag mig att tycka fastän jag inte har läst honom. Men har man skrivit en tusensidig bok som han har döpt till ?Boken? ? då är man redan på grund av den rätt så ute i min privata bok. Detta, kopplat till namnet Adonis, sänder ut så enormt starka pretto-varningar att jag blir alldeles vettskrämd. Nej, stuva undan den här självgode farbrorn och ge i stället priset till någon av dem som förtjänar det. Och eftersom det är flera som gör det, så föreslår jag härmed en prisdelning. Inte så ovanligt som det kan förefalla; det har faktiskt hänt vid ett antal tidigare tillfällen. Då är mina kandidater dessa som följer: Philip Roth och Joyce Carol Oates. Bägge är de amerikaner, bägge skriver de huvudsakligen och allra främst romaner, bägge är de förträffliga och bitvis även nyskapande berättare, bägge har de en respektive mycket omfattande produktion bakom sig (och förhoppningsvis även en myckenhet framför sig), bägge har de tillbringat åtskilliga år i nobelpristagarkön och ? därmed vore det nu äntligen dags för dem. Bägge två. Eftersom Akademien uppenbarligen inte har en tanke på att bara belöna en av dem (eller, för den delen, andra prisvärda amerikaner som Don DeLillo, John Updike, Norman Mailer eller John Ashbery) så vore det ju en utmärkt idé att dela på priset och, så omåttligt politiskt korrekt som bara möjligt är, sangviniskt och med iakttagande av vederbörlig salomonisk rättvisa, ge priset till både en man och en kvinna. Dessutom skulle det här bli ett populärt pris. Joyce -Carol Oates har skrivit många romaner med bred berättarpotential och detsamma gäller Philip Roth. I höst är den senare aktuell i Sverige med Konspirationen mot Amerika och även Oates är aktuell ? med romanen Fallen. De är bägge två strax över 60 år gamla. Alltså vare sig övermäktigt lastgamla eller alltför fjunigt unga. De förtjänar respekt och de är mycket värdiga som pristagare betraktade. Så visst vore väl det här riktigt bra, om det blev de här två namnen som Horace meddelar på torsdag? Men det skulle ju ändå inte direkt förvåna mig ? om Horace i stället rapar upp något pliktskyldigt om någon Adonis eller någon annan pretto-tomte. Inte det minsta. Fast låt oss ändå hoppas att det inte blir så. Det skulle ju vara kul med ett nobelpris i litteratur som man helhjärtat kan sympatisera med. Det var ju onekligen ett tag sedan. EN SOM ALDRIG fick något nobelpris i litteratur var William Shakespeare. Nu ifrågasätts det också om det alls var han som skrev de viktigaste pjäserna i hans digra produktion. I boken The Truth Will Out ? Unmasking the Real Shakespeare (Longman; England) lanserar de högst seriösa Shakespeare-forskarna Brenda James och William Rubinstein den bestickande teorin att det ska ha varit Shakespeares släkting Henry Neville som skrev Romeo och Julia, Så tuktas en argbigga, Två gentlemän från Verona, Köpmannen i Venedig, Henrik V, Richard II och ännu flera verk. Neville var en högt uppsatt diplomat och ambassadör och pjäsernas politiska innehåll och geografi återspeglar närmast minutiöst noga de resor och äventyr som han var med om. Det är helt obestridligt att Shakespeare regisserade och även ofta själv spelade med i de verk som bär hans namn. Men det har under seklerna ofta ifrågasatts om han, som slutade skolan som tolvåring och knappast någonsin lämnade England, verkligen var mannen som svarade för de ofta så geografiskt och på andra sätt detaljerade uppgifterna i de olika pjäserna. Dessutom bör texterna ofta ha krävt kunskaper i latin, grekiska och franska. Kunskaper som Shakespeare helt enkelt inte hade. En med honom samtida dramatiker som Christopher Marlowe har nämnts som trolig upphovsman. Även statsmannen Francis Bacons namn har förekommit i spekulationerna. Nu lanseras alltså Henry Neville som mannen bakom flertalet av Shakespeares texter. De bägge forskarna ämnar presentera alla fakta i fallet den 25 oktober, på Shakespeares Globe Theatre i London. Det ska bli väldigt spännande att få ta del av deras rön. Katten Malin befinner sig på sitt allra trevligaste och sällskapligaste humör och i valet mellan henne och en juvel så vet jag ju vad jag skulle ta. Och ? det vet väl ni också? Till nästa gång: Lev Väl. Samt extra djup rekommendation av cd-boxen The Legend med Johnny Cash (Sony BMG), 104 låtar varav en handfull av dem tidigare outgivna, bra texthäfte och många sensationella bilder ? totalt GREAT!

Krönika: Dela på nobelpriset i litteratur!

Norrbottens-Kurirens profil Rolf Nilsén berättar i dagens krönika vem han helst vill se som årets nobelpristagare i litteratur. Priset skulle delas mellan två framstående författare.