Nu är det slut. Mitt vikariat som redaktör är över efter hela fem veckor, och Klas är tillbaka igen. Vad har vi då lärt oss den här gången? <BR>Jo, jag har kommit underfund med en grej här i veckan: att pengar gör mig lycklig. <BR>I veckan fick jag lön, och jag säger er att direkt, jävlart? i samma sekund som jag fick lönespecen i min hand, blev jag upprymd, glad, ja, rentav lycklig. <BR><STRONG><BR>Pengar är min drivkraft, det är det som får mig att orka jobba, att orka leva. Att bli älskad, känd eller erkänd kan aldrig göra en lika lycklig som pengar, för med pengar försvinner alla problem. <BR></STRONG><BR>Med pengar kan du nämligen köpa allt. Teknik, resor, underhållning och såklart (framförallt) mat. Själv tänker jag inleda min lediga morgondag med en stadig frukost och sedan bara fortsätta så. Äta upp min lön. <BR><BR>Men att man kan använda pengar till att köpa mat är bara en av grejerna som gör att jag älskar dem. <BR>Pengar är också anledningen till att jag gillar musik. Jag skulle ljuga om jag sa någonting annat. <BR>Åtminstone så vet jag att det är anledningen till att jag skriver om musik. Det var också en grej som jag kom fram till när jag fick min lönespec. "Det här är anledningen till varför jag jobbar med det här", tänkte jag. <BR>Förra hösten, när jag gick runt och var som mest arbetslös, gick jag och mina vänner mycket runt på stan och pekade på saker. Pratade om vad vi skulle bjuda varandra på ifall vi var ekonomiskt oberoende. <BR>Det var en hel del. <BR><BR><STRONG>Sedan dess har vi alla ägnat mycket tankekraft åt att komma på hur man ska kunna få tag på pengar. Vi har sökt efter genvägar, smarta lösningar och kryphål.</STRONG> <BR><BR>Jag tror att jag har kommit fram till att den enda lösningen egentligen är att jobba. Fast det är ju egentligen alldeles för jobbigt, så då hamnar man i något slags moment 22. Man vet inte vad man ska göra. <BR><BR>Jag spelar själv med ett band och sedan länge har man ju på nåt sätt fått för sig att musik skulle vara en sån där genväg. Det är i alla fall anledningen till varför jag spelar musik. <BR>Skulle jag få chansen att sälja ut skulle jag göra det direkt. Lätt. Men samtidigt så oroar jag mig också för den tanken och vad som skulle hända vid ett sådant scenario. <BR>Det är lite av samma anledning som det är extra spännande för mig när jag köper lotter, vilket jag gör lite då och då. <BR>För jag vet att om jag skulle vinna 25.000 kr i månaden i 25 år så skulle det vara kört för mig. Jag skulle inte ha någonting kvar att leva för, ingen drivkraft alls. Och jag har det nog jobbigt att ta mig upp ur sängen på morgnarna som det är, hade jag varit miljonär så hade det varit helt omöjligt. Jag skulle aldrig göra nåt. Inte nåt! <BR><BR>Och framför allt skulle jag nog helt tappa intresset för musik. För en ångestfri tillvaro kräver ingen kultur. <BR>Det är ju också anledningen till varför de som styr landet (typ kulturministrar) och de som chefar på typ radion inte verkar vara särskilt intresserade av kultur. För att de har pengar. Och då har man inget behov av det. <BR>Som tur är går man mest back på att vara medlem i det band som jag spelar med. Så det känns alltså fortfarande rätt kul. <BR>Men hur som helst, nu är min månad slut. Och jag känner mig lyckligare än någonsin. Tack för den här tiden, och ja, jag gjorde det för pengarna. <BR>Älska mig inte för den jag är, älska mig för pengar.
