Krönika: Ett hörn för hemligheter

MAN BRUKAR PRATA om att ha fylleångest, dageneftersjukan eller helt enkelt att vara bakis. En klump i magen av något äckligt som inte vill försvinna, en känsla av att aldrig kunna bli ren och så den allmänna tröttheten. Som en nysning som väntar på att få utlösas ligger känslan kvar hela dagen efter festen, och irriterar. Faktum är att fylleångesten inte bara är något onödigt ont, nej, den är ofta ganska välförtjänt. Det finns få saker som kan vara så lustiga som att jobba på ett uteställe. När man står bakom, till exempel, garderobsdisken, har man plötsligt blivit osynlig och jag säger bara Big brother och Paradise hotel, släng er i väggen! Det är en kylig helgafton, vilken som helst. I garderoben står vi redo på rad med galgarna i högsta hugg väntandes på nästa gigantiska vinterjacka att hänga in, och så plötsligt halvlägger sig ett par över disken. UTFÖRLIGT OCH INLEVELSEFULLT berättar de sedan för varandra vad de gillar att pyssla med i sänghalmen. Några minuter senare hämtar de ut jackorna och vinglar ut tätt intill varandra, vilken jackpot! Senare på kvällen kommer det fram en man som råkat få i sig lite för mycket av det goda vilket gjort att hans sinnen inte riktigt samarbetar som vanligt. Mannen slänger en slö blick på jackorna framför sig och kastar sedan upp ICA-kortet på disken med ett sluddrigt ?Ja, tack?. Efter att upplysningen om att kortet inte gäller där han är för tillfället, kommit fram till hjärncentret, vilket tar ett tag, ser han sig förvirrat omkring och utbrister ?Vart fan är jag då??. Där kan vi snacka om fylleångest. Det må låta cyniskt men det är tillfällen som det med ICA-kortet som kan rädda en extremt tråkig kväll på jobbet. Får man leva på andras missöden? Under en kväll av arbete på krogen är det faktiskt gränsfall till att man själv får fylleångest. Att filosofera på hur bakis på en skala de som vinglar hem kommer att vara dagen efter, iaktta hur en tjej försöker ta på sig jackan genom fickorna istället för ärmarna och hur en kille blir nobbad för femte gången på två minuter trots att han verkar vara ganska trevlig. Innanför krogens dörrar släpper spärrar man inte ens visste fanns och -ibland är ?slå klackarna i taket? knappt en överdrift. Det är roligt att jobba på uteställen och iaktta det hela från en annan vinkel, men kom ihåg, nästa gång ni ska snacka djupa hemligheter, välj ett hörn, för man blir inte döv av att vara garderobiär, även om man ibland önskade det.

Krönika: Ett hörn för hemligheter

Om den klibbiga känslan av att inte vara ren och om den övriga dagen-efter-ångesten handlar Martina Johanssons krönika om i dag.