Krönika: Hur ska det gå för Läpp-Linda?

NI KAN INTE ha undgått henne, hon finns nämligen regelbundet både i kvällstidningarna samt i reklam-TV kanalerna och hon är ett fenomen som helt enkelt vägrar att lämna oss i fred. Vem då? Jo, Läpp-Linda förstås. Linda Rosing, som hon egentligen heter. Hon som har gett läppförstoringen ett ansikte och som nu också kan ståta med läppar nästan identiskt lika med Farmor Ankas. Själv kan jag inte undra annat än vad det är för fel på den här människan. Hon verkar helt desperat att få så mycket uppmärksamhet som helst och en dag när hon inte, på åtminstone något sätt, förekommer i media måste vara en helt misslyckad dag för henne. Naturligtvis har hon silikonbröst också. Men dem skaffade hon sig nog efter att hon haft offentlig sex i TV, inifrån Big Brother-huset för några år sedan. Brösten blev nämligen hängiga sedan hon ammat sina barn, tyckte Linda. Och då är det ju självklart att det är silikonet som måste plockas fram. Och varför stanna vid enbart det? Läpp-Linda tycks ju ha en betydligt bättre relation med kvinnan som regelbundet sprutar in botox i hennes panna, än vad hon har med sin egen mamma. Läpparna får hon fylla på var fjärde månad. Och så har hon fått för sig att om man ska platsa på att bli Playboy-modell i USA (hon ska över och försöka bli det mot sensommaren) så ska man också ha ett anorektiskt utseende. Därför har Läpp-Linda närmast svultit sig själv, frukosterat på brustabletter och gått till sängs vid åttatiden på kvällen ?för att slippa hungerkänslorna?. Allt enligt kvällspressens återkommande och angelägna rapporter i ämnet, som har Läpp-Lindas göranden och låtanden som en större prioritet än de flesta världshändelser. MEN OM HON går och lägger sig klockan åtta på kvällen ? vad händer då med livet kring Stureplan i Stockholm, där hon brukar vara en så frekvent gäst? Inte minst på det ställe som heter Spy Bar. Och där hennes tålmodige fästman, den stoiske vaktchefen Fadde, huserar. Hur klarar han sig utan Läpp-Linda? Hon som tatuerade in hans namnteckning på sitt eget höftben; som en för honom lätt överraskande födelsedagspresent ? tjusigt värre. I TV-programmet Dolce Vita nyligen, anfört av den gamla dokusåpa-celebriteten Robinson-Emma, som inte visste vad Treblinka var för något när hon tillfrågades om det, fick vi nyligen se Läpp-Lindas läppoperation. Alltså: hur Farmor Anka-standarden byggdes upp. Och en mera skyhög äckelfaktor i TV än vad detta innebar, var det ju en stund sedan som vi såg. Hon tog från låret och gav till överläppen. Snart vill nog folk klämma på Farmor Anka-läpparna också. Det berättade Linda (stolt) att folk redan vill göra på hennes silikonbröst. Och hon och Fadde äter ute på krog varje kväll. Självklart. Men var äter hennes barn då ? Jo: hos sina pappor, förstås ? ?vi lever ju på 2000-talet?, som Läpp-Linda själv lugnt förklarade det läget i en intervju nyligen. Det är bara det att jag faktiskt tycker synd om den här kvinnan, tvåbarnsmodern, gradvis totalt sönderexponerade bimbon, som ger ständigt nya innebörder till begreppet patetisk och som så uppenbart tycker att det är livsviktigt att bli ?känd? att hon gör nästan vad som helst för att få fortsätta att vara det. Men det kommer ju att bli som Andy Warhol en gång förutsade: ?alla människor kommer att vara kända i 15 minuter. Inte mera?. Läpp-Linda har snart avverkat sin kvart som kändis. Vad blir hon sedan ? en ännu större patetisk loser än vad hon redan arbetar så hårt på att bli? En viss sorts TV förstör folk och det är denna kvinna ett exempel på. Och inte lär Playboy vilja ha henne heller. Hugh Hefner gillar inte några anorektiker med Farmor Anka-läppar. Och inte ens de ?värsta? TV-kanalerna var intresserade av att sända hennes planerade bröllop med Fadde. DET ÄR ALLTSÅ synd om Läpp-Linda. Samt en klar Michael Jackson-varning kring henne också. Kvällstidningarna kommer dock helt säkert att hålla oss uppdaterade hur det blir i fortsättningen för henne. För jag tror inte alls att vi har någon chans att komma undan, från den här kvinnan som skulle behöva räddas från sig själv. Och så tycker jag: att Rickard Olsson gör en felbedömning som ersätter programledarrollen i P 4 Extra med jobbet som Gunde Svahns efterträdare i BingoLotto. Och så undrar jag: vad är det egentligen som de beslutsamt fjärrskådande männen i TV-reklamen för Dressmans tittar efter? Det här börjar verkligen bekymra mig. Samt vidare: filmversionen av Peter Benchleys roman Hajen firar 30 år. Läs romanen och se (om) filmen, som ju blev Steven Spielbergs genombrott som regissör och där John Williams ytterst suggestiva musik beledsagade den fortfarande mycket spännande handlingen. Robert Shaw, Richard Dreyfuss och Roy Scheider jagar efter den stora vita hajen som äter människor. Filmen spelades in på Martha?s Vineyard i Massachusetts, men där har det aldrig funnits några stora vita hajar i farvattnen. Men turisterna kom dit i alla fall. Och så: TV-nostalgi. Med start i går kväll gick Rötter, efter Alex Haleys roman om de svartas historia från Afrika till USA, i gång i SVT 2 igen. Repris från 1977, i sex långfilmslånga avsnitt. Fortfarande enormt sevärt. Och allra sist: det pågår en fotoutställning av mediaelever på museet i Luleå. Två av bilderna föreställer yours truly. Tagna av Per Arvidsson. Bara en sån sak. Katten Malin är beredd på sommarens ankomst. Som kommer ? när? Till nästa gång: Lev Väl.