Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
K kommer ni ihåg skådespelaren Debra Winger<br>Om ni har sett filmer som En officer och gentleman, där hon spelade mot Richard Gere, Ömhetsbevis, där hon speladeShirley MacLaines dotter och Shadowlands, där hon delade stjärnstatus med Anthony Hopkins, så är nog chansen att ni gör det ändå ganska överväldigande.<br>Men nu betraktar sig Debra Winger som före detta skådespelare. Hon är inte ens 50 år fyllda men har ändå dragit sig tillbaka från allt vad film- och teaterarbete heter. Orsaken? Hon anser inte att det längre finns några värdiga roller för en kvinna i hennes ålder.<br>Så i stället sysslar Debra Winger med lite av allt möjligt annat inom kultursvängen. Bland annat ägnar hon en hel del tid åt offentliga uppläsningar av litterätra verk och det är i den kapaciteten vi ser henne, en söndag i december på The Cutting Room, 19 West 24th Street i New York.<br>Där har det anordnats en så kallad ?Literary Brunch? till författaren James Salters ära. Den drygt 80-årige Salter, som finns översatt till svenska med några böcker varav en är en magnifik memoarvolym där han bland annat skriver om sina erfarenheter som stridssflygare i Koreakriget och sin senare ganska förvirrade tillvaro som manusförfattare i Hollywood, är med själv och läser.<br>Och så är skådespelarna Jamey Sheridan (han har en regelbundet återkommande roll i TV-serien Law &Order: Special Victims Unit, som kanal 5 visar), Arliss Howard samt även Debra Winger med och läser. Fast Debra Winger vill alltså inte kalla sig skådespelare längre. Kulturarbetare är det som gäller, tydligen.<br>Det här är i alla fall ett mycket trevligt arrangemang. Man betalar ett lagom antal dollar och får för detta en god lunch-buffé samt endera en stadig Bloody Mary-drink eller en lätt blekare variant av densamma som heter Mimosa.<br>Sedan man minglat omkring och intagit maten och drycken så sätter man sig ner och avlyssnar uppläsningen. Och alla läser så bra! Men bäst läser James Salter, som förresten ser ut som en distingerad gammal Harvard-professor med sin tweedkavaj och prydligt trimmade grå mustasch, och Debra Winger. Fast hon säger att hon är lite nervös och hoppas att det inte ska märkas så mycket (det gör det inte).<br>Debra Winger läser novellen Last Night, vilket är titelberättelsen ur James Salters senaste novellsamling. Hon läser med tydlig diktion, koncentrerat och med verklig känsla.<br>Uppläsningen går verkligen fram till den uppmärksamt lyssnande publiken. Samtliga uppläsare erhåller varma applåder, men allra varmast applåderas nog ändå James Salter själv och Debra Winger.<br>The Cutting Room visar sig vara spelplatsen för en mängd olika aktiviteter. Jag tar ett av de programblad som ligger strategiskt utplacerade här och där, bland de urdruckna Bloody Mary och Mimosa-glasen samt de nogsamt länsade tallrikarna, och ser att litteratur och musik är det som dominerar kvällarna där.<br>Så kommer vi exempelvis att missa både den legendariske gitarristen Danny Kortchmar och den ännu mera legendariske pianisten och sångaren Leon Russell. Stand Up-komikern Joan Rivers (jovisst: legendarisk även hon, åtminstone i USA) är där några kvällar senare och i går kväll, måndag den 23 januari, var för övrigt Peter Yarrow, med några folkmusikerkolleger, närvarande på scenen där. På 60-talet sjöng han i gruppen Peter, Paul & Mary. De var bland de allra första att spela in Dylans Blowin? In the Wind.<br>Denna ?Literary Brunch?, som alltså var ett minst sagt skapligt söndagseftermiddagsevenemang i New York (alldeles för få arrangemang av den här typen i Luleå ? jag tror att de skulle kunna vara mycket gångbara), anordnades av bland andra Cedering Fox, som är dotter till den i Grelsbyn, Norrbotten, födda och uppvuxna författaren och konstnären Siv Cedering.<br>Tillsammans med samarbetspartnern Darrel Larson har hon fixat evenemang som detta i flera år, runt om på olika platser i USA.<br> ? Och det har gradvis blivit allt mera populärt, säger hon glatt men på engelska eftersom hon på sin höjd bara kan några få ord svenska.<br> ? Min mamma tog mig med till Norrbotten flera gånger när jag var liten, men tyvärr lärde jag mig aldrig någon svenska.<br>Av strukturrationella skäl använder hon sedan länge sitt egentliga efternamn som förnamn. Fox heter hon som gift.<br>Förresten: jag undrar över vad som hände med den obotligt New York-romantiske rocksångaren Willy DeVille? han som en gång frontade den helt magiska gruppen Mink De Ville innan han blev solosångare?<br>Mats Olsson var inne på honom lite i förbifarten i sin krönika i Expressen i söndags (alla som har någon slags feeling för just New York: läs Olsson! Han är i bättre formuleringsform nu än på mycket länge och när han får skriva om New York så är han BÄST) och jag vet ju att Willy De Ville, som hade en förmåga att se ut som en hallick direkt från Brooklyns slummigare distrikt men som sjöng som en Gud, höll på att knarka ihjäl sig men straightade upp sig och senast avhördes med en ny platta för några år sedan men: var är han nu då?<br>Det vill jag gärna få veta något om.<br>Katten Malin däremot ? hon är hemma och mår supertoppen-bäst. Eftersom hon är den allra bästa katten.<br>Med detta sagt och till nästa gång: Lev Väl.<br>Och se filmen om nazimotståndarna syskonen Scholl på bio. Just det ska jag göra när jag slagit ner den avslutande tangenten i den här krönikan. Med andra ord: Nu.
