Den amerikanska tv-dokumentären om Google. Det var som att befinna sig i den utopiska mardrömmens mest febriga ögonblick. Hemska visioner som inte försvann fast man nöp sig i armen och tittade vidare. Skulle Google lyckas lägga beslag på världens alla böcker, digitalisera dem och därefter utnyttja dem styckevis? Eller som de själva skönformulerade det: göra all denna information fritt tillgänglig?
Nej, det skulle de inte lyckas med. En domstol i New York stoppade alltsammans. Grundlagsfäderna levde, denna gång till all lycka. Det är ett tag sen nu, men ni kanske minns: 2002 började Google scanna av böcker för att skapa Världsbiblioteket. Borges bibliotek, HG Wells dröm; varenda bok som någonsin existerat.
Det fanns några små aber. Inte för den driftige entreprenören, men dock. Ungefär hälften av alla böcker var skyddade av någon slags upphovsrätt. Google scannade ändå, skyddade av sockrade argument från köpta brännvinsadvokater. Så blev det process och förlikning och miljonerna flög som glada svalor genom luften.
Den europeiska upprördheten var stor, Frankrikes riksbibliotekarie berättade om slynglarna från Amerika som erbjöd honom en blank termos som försoningsgåva inför stölden av det franska kulturarv som sträckte sig ner till Karl den Store och skapandet av ett skriftspråk, ungefär. Han avböjde. Tyska kollegan, stationerad i Heidelberg pratade så upprörd tyska att jag inte förstod ett ord, utom två, attackvis upprepade: Verstehen Sie! Verstehen Sie!
Jo, vi förstod, även utropstecknen. Ett sjörövarlikt exempel på fri företagsamhet som utförde den klassiska manöver som låg till grund för den framgångsrika kapitalismen, och fortsätter att göra det, i Sovjetunionen, i Sveriges skolvärld och så i detta - ett försök att knycka hela världens litterära minne, hela mänsklighetens kulturarv. Den primära ackumulationen kallas det. Knepet att röva åt sig ett grundkapital för att skapa rikedom och framtida vinst, stjäla slavarnas arbetskraft (bomullsproduktion), aztekernas guld, Norrlands allmänningsskogar (baggböleriet) kommunernas gymnasier eller hela näringsliv, som i historiens Sovjetunion.
Men det sket sig. Oh, jubel, vilken skön känsla. Den kristalliskt klara juridiken med rötter i rättstänkandet från den franska och amerikanska revolutionen hutade åt krämarnas gränslösa girighet med tankereda och demokratisk rättvisa. Fler domar följde, med straffsatser som företaget förstod, formulerade i dollarmiljonernas syntax.
Ni säger att avsikten var den motsatta, informationens gränslösa tillgänglighet? Jag säger: Skulle den förvaltas av ett altruistiskt monopol? Som vore tanken handelsgods, en billig kompromissöverenskommelse mellan Google och diverse författarförbund. Litteraturen som kioskvara i världens största kiosk.
Informationens frihet är helig. Allmänintresset ska tillhandahålla den information som finns att plocka på den kulturella allmänningens marker. Veterligt upprätthålls den inte av amerikanska informationsmonopol. I den sanningen ligger vår samtids djärvaste vision, den som hävdar samhällets primat och köpmännens underordning.