Krönika: Sönderstressad av lugnet

Om olycklig kärlek och olidliga radiokanaler handlar Martina Johanssons nöjeskrönika i dag.

Kultur och Nöje2005-06-07 06:30
När jag gick på mellanstadiet fanns det två saker som var riktigt poppis, det ena var hamsterdressyr (?) och det andra var att ha en olycklig kärlek. Alla hade vi varsin favorit som hamnade etta på listan med de snyggaste killarna i hela vida världen. Självklart var det någon som vi aldrig någonsin pratat med och aldrig någonsin skulle våga prata med och helst av allt skulle han gå i en annan klass, på en annan skola, eller bäst av allt, vara från en annan stad. <BR>Vi ritade hjärtan i händerna med kärlekarnas initialer i mitten och modigast var dem som till och med vågade skriva förnamnet. Ibland samlades vi i ett av alla vackra flickrum och pratade kärlek, alltid med CD-spelarens ?repeat?-knapp intryckt och den senaste ?Absolute love?-skivan i spelaren. <BR><BR><STRONG>NÄR JAG SER</STRONG> tillbaka på den tiden kan jag inte låta bli att le, det är så romantiskt att det sannerligen borde få blommor att växa ur asfalten, men varför berättar jag det här? Det är faktiskt inte för att jag plötsligt fått en nostalgiattack och vill berätta för alla som frivilligt lyssnar om min vackra barndom, nej tvärtom, jag är sur. <BR><BR><STRONG>DET HAR NOG </STRONG>inte undgått speciellt många att vi fått en ny radiokanal att vrida in på frekvensbandet, Lugna favoriter, 106,3 mHz. Är jag den enda som blir totalt sönderstressad och fruktansvärt irriterad av att lyssna på den kanalen?! Länge leve mångfalden, självklart skall det finnas en radiokanal med lugna låtar att lyssna på, men just nu hör man den sannerligen överallt. På jobbet, på skolan, hos tandläkaren, på bussen, ja, överallt. Faktum är att efter åtta timmar på jobbet med Lugna favoriter sjungandes i öronen så känns det precis som på mellanstadiet då vi satt åtta personer på en säng och deppade över våra olyckliga kärlekar i takt till låtar som ?Quit playing games with my heart? med pojkbandet Backstreet boys. <BR><BR><STRONG>PLÖTSLIGT HAR</STRONG> Sverige gått in i någon slags dvala och på arbetsplatser landet över rattas det ivrigt in; ?Jobba till dina lugna favoriter, tolv lugna favoriter i en följd med Hasse Eriksson?. På min arbetsplats, likaväl som i skolan, har jag sansat försökt propagera emot denna bomb av lugna låtar, och det lustiga är att de som väljer att lyssna på kanalen håller med mig i mina argument. Med ett musikregister innehållande inte mindre än 600 låtar att rulla runt på borde inte kanalen nödvändigtvis kännas enformig, med tanke på hur varierande lugn musik faktiskt kan vara, men ack, enformig är ordet. <BR><BR><STRONG>EFTER EN YNKA</STRONG> dag med lugna favoriter finns det flertalet låtar du hört mången gång och med mina briljanta beräkningar har de cirka 35 timmar musik att använda sig av (om låtarna är ungefär tre och en halv minut långa). <BR>Varför i hela fridens namn dessa tjatiga upprepningar av vissa låtar när man har så många att välja på, kära radiokanal? Kanske vill de på ?Lugna favoriter? höja nivån på min nostalgiresa till tjejrummet och påminna mig om den lilla magiska ?repeat?-knappen som gjorde att musiken upprepades om och om igen? Ja, nu vet i alla fall alla i mina arbetskamrater vem det är som i smyg byter till P3 så fort de gått på lunch, men det är det baske mig värt.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!