Tv-serien Girls har brutit ny mark minst sagt. Serien handlar om fyra tjejer i 20-årsåldern som lever i New York. En av seriens föregångare är Sex and the city men skillnaden är att Girls inte alls är tillrättalagd och huvudrollsinnehavarna ser ut som vanligt folk. Det vill säga att de inte är märkta av anorexi eller är superstylade för jämnan. Ett hopp tänds i mitt hjärta när jag ser Girls. Kanske finns det en framtid i medie- och nöjesvärlden där människan är representerad som hon är?
Men så nedslås jag av att Åhléns skyltdocka, som är i en större storlek än de vanligast förekommande, uppmärksammats igen och denna gång i världspress. Och då av den anledningen att en skyltdocka som är några storlekar större blir så pass omskriven: Var är det vi då har kommit? Är det en världssensation när en kvinna avbildas i ett av världens varuhus i storlek 40 istället för 32?! Borde det inte alltid vara så? Att de finns i alla storlekar överallt eftersom det är så verkligheten ser ut?
Det finns förstås en annan sida av det här med kroppsformer. Ofta syns bilder i sociala medier på kurviga femtiotalspinglor avbildade vid sidan om en valfri tunn Versace-modell med texten: Vem är vackrast? Och kommentarerna haglar sylvassa mot den smalare kvinnan. Precis som jag är totalt emot att jämställdhetsarbete för kvinnor ska gå ut på att förtrycka män, så reagerar jag lika surt på det här att snacka illa om smala. Ingen ska svälta sig, vilket jag givetvis förstår att många av modellerna gör, men det här är människor som finns på riktigt och vi har lika lite rätt att kalla dem för nedlåtande saker som att kalla en överviktig för tjock eller fet. Dessutom känner i alla fall jag de som är väldigt nätta och som inte är sjuka.
Vouge curvy har nu dessutom startats, där de som är med i tidningen har en ”mjukare” kroppsform. Är det verkligen nödvändigt att starta en särskild tidning för de som inte har storlek 0?! Måste det kategoriseras på det sättet? Och varför?
Tjejerna i Girls ser ut som människor gör som mest och jag tycker att det är helt i sin ordning – som jag väntat på den här förändringen! Kvoten med tillrättalagda tv-serier där mycket av fokus ligger på att mammor till fyra barn går i slimmade klänningar och högklackat till vardags, är uppfylld – tack så hemskt mycket. Jag vill ha serier där folk har celluliter, är både 1,45 långa eller 2,09, har dåliga och bra hårdagar, osminkade och sminkade utan att det är just det serien handlar om. Närmare verkligheten, utan att de ställer krav eller skamfyller tittarna som sitter i soffan med mjukisbyxor och ostylade hår.