Kroppskontakt förbjuden på Dramaten

Med siktet inställt på premiär i september är repetitionerna av "Kvinnostaden" återigen i gång på Dramatens scen Elverket i Stockholm.

Dagens repetition inleds med en monolog där Stina Ekblad rabblar en medeltida huskur för hur man blir av med otäcka svulster.

Man smörjer med krossade flugor, därefter med mosade sniglar (utan hus), lägger på en brödkaka vätt i liljesaft och slår om med tistelblad.

Skulle det inte hjälpa kan man alltid sticka hål på svulsten med något stickigt.

Företagsläkarens besök

Frågan är om det är något som Lars-Göran Kjellin, läkare från teaterns företagshälsovård, skulle rekommendera.

Han övervakar dagens repetition för att bedöma hur coronasäker den är.

Repetitionen flyter på bra, även om några är lite ringrostiga efter semestern.

Skådespelarna har spatiöst med utrymme. Ibland kommer de ändå på sig själva med att stå lite för nära varandra – och tar några steg tillbaka.

När de ska ställa upp sig på rad infinner sig en viss tvekan hos somliga.

– Finns det plats mellan er två? säger Marie Richardson.

Riktigt svårt blir det först när två jungfrur ska kastas i fängelse. När man repade i vintras var det enkelt, då kastades de bokstavligen i finkan, men det går inte nu.

Men efter en del omtagningar, skratt, diskussioner och uppgivna rop ("Coronateater – en gång och sedan aldrig mer!") löser sig också den saken.

"Röde Orm" hänger löst

I våras, när allt stoppades, var Mattias Andersson färsk i rollen som Dramatens konstnärliga ledare. Nu kan han pusta ut en aning – det ser ut att bli premiärer i höst.

– Det finns ett långt dokument som berättar hur allt ska genomföras säkert och tryggt, det gäller repetitionerna men också föreställningarna, säger han.

Just nu repeteras även "Liv Strömquist tänker på sig själv" och det som skulle ha varit vårens storsatsning: "Röde Orm".

– Den första är det inga problem med, men "Röde Orm" är svårare, där är det rekvisita, slagsmålsscener och full kroppskontakt.

Lars-Göran Kjellin har suttit med vid en repetition av storsatsningen, och kommer att sitta med vid några till.

Mattias Andersson håller tummarna för "Röde Orm" och alla andra pjäser, det rör sig om produktioner som redan är betalda.

I höst är planen att spela för 50 personer åt gången – just nu vad lagen tillåter. Men Mattias Andersson hoppas på lättade restriktioner.

Provsvaren har kommit

Efter en timme bryter man repetitionen för att höra vad Lars-Göran Kjellin har att säga.

– Jag känner mig helt lugn med det här, ni sköter er utmärkt. Ni är ett riktigt föredöme. Jag beundrar hur ni har tänkt och hittat lösningar, säger han.

Men det viktigaste, påpekar han, är hur ensemblen sköter sig i det vanliga livet, teatern ska vara en säker plats dit ingen smitta ska föras in.

Häromdagen testade sig hela ensemblen och nu har svaren kommit.

Lars-Göran Kjellin meddelar att alla tester var negativa. Ingen har corona, inte just nu. Svar på antikroppstesterna dröjer.

Och enligt hans bedömning vad gäller smittoläget, finns det en möjlighet att man snart börjar släppa på publikbegränsningarna.

Han säger sig sitta inne på viss information, men den kan han inte dela med sig av.

Följer gör en frågestund. Först handlar frågorna specifikt om repetitionerna, men sedan blir de mer allmänna.

Är det sant att man kan bli smittade genom att ta i ett dörrhandtag?

Stämmer det att man kan bli smittade av spottpartiklar som far runt i luften?

Sitter inte folk väldigt nära varandra på uteserveringarna?

Inte "Romeo och Julia"

Staffan Valdemar Holm är tillbaka i Stockholm för att regissera "Kvinnostaden". Köpenhamnsvensken är på gott humör, det är hela ensemblen. Skönt att vara i gång.

– Man får hitta kompromisser. Vi kan göra något ganska kul av hela grejen, eftersom publiken kommer att vara medvetna om våra förutsättningar, säger han.

Den största utmaningen är att hela tiden behöva hålla tillbaka, inte gå för nära och inte röra. Det säger både Staffan Valdemar Holm och skådespelaren Elin Klinga.

– Man måste stanna upp och hejda sina impulser, säger hon.

Viktigast, menar Staffan Valdemar Holm, är att publiken inte ska känna att något saknas, kroppskontakt och annat nu förbjudet måste ersättas med musik eller gestaltning.

– Det här går bra. Den är textbaserad, det finns inga slagsmål, kärleksscener eller någon rekvisita. Men försök att göra "Romeo och Julia" på det här sättet.