Dans.
Nu skapar de gamla skolkamraterna en dansförestÀllning med utgÄngspunkt frÄn sina erfarenheter.
â Det Ă€r ofrĂ„nkomligt. Alla blir nĂ„gon gĂ„ng identifierade utifrĂ„n sin kropp. DĂ€rför Ă€r mellanstadiebarn en viktig mĂ„lgrupp, sĂ€ger Marie WĂ„rell Ăhman.
FörestÀllningen tar med andra ord fasta pÄ fysiska olikheter, olikheter som prÀglat de tvÄ dansarna sjÀlva under sin uppvÀxt, men ocksÄ senare i sitt yrkesval.
Marie har alltid fÄtt höra att hon Àr kort. Erika att hon Àr lÄng och smal.
â Du ska bara veta hur ofta jag blir behandlad som ett barn för att jag Ă€r liten. Jag har dĂ€rför varit ganska grov i munnen och tuff för att ta plats, sĂ€ger Marie WĂ„rell Ăhman.
VÀndpunkten kom vid en friluftsdag pÄ högstadiet. Med en liten kropp har Marie alltid varit akrobatisk och nÀr övriga skolkamrater sÄg hennes akrobatiska konster ute pÄ Skogsvallen tystande tjatet om hennes litenhet.
â Jag fick en identitet och blev respekterad som jag egentligen först förstod vidden av nĂ€r jag blev gravid och kroppen förĂ€ndrades, sĂ€ger hon.
För Erika Pekula Pettersson har hennes lÀngd snarare gjort att hon krympt, inte velat synas.
â Jag fick ofta höra under min dansutbildning att akrobatiska rörelser skulle bli jobbiga. Det tog lĂ€nge innan jag tordes ta plats, sĂ€ger hon.
FörestÀllningen, som Ànnu saknar namn, skapas i residens pÄ Blackis i Svartöstaden. En temporÀr lokallösning för de professionella dansarna i LuleÄ sedan planerna för ett Dansens hus skrotades.
â Vi ska utvĂ€rdera lokalerna vid Ă„rsskiftet tillsammans med intresseföreningen i Svartöstaden och LuleĂ„ kommun. Det Ă€r inte optimalt, men för att dansen ska överleva i LuleĂ„ mĂ„ste det finnas en mötesplats för oss som Ă€r professionella, bĂ„de för daglig trĂ€ning med ocksĂ„ för att kunna ha en lokal att arbeta i, menar Marie WĂ„rell Ăhman.
Hon Àr koordinator för Danscentrum Norr pÄ 20 procent och menar att hela frÄgan om Dansens hus skapat en vakuum för dansen i Norrbotten.
â Inget hĂ€nde under den tiden nĂ€r frĂ„gan diskuterades. Alla vĂ€ntade bara pĂ„ ett beslut, men nu mĂ„ste vi titta pĂ„ andra lösningar. LuleĂ„ kommun verkar dock införstĂ„dda med att dansen mĂ„ste utvecklas i LuleĂ„ för att överleva, menar hon.
Under hösten har de dÀrför lokalerna i Blackis till sitt förfogande och hennes och Erikas dansförestÀllning Àr den andra som skapas i residens i lokalerna.
FörestÀllningen har premiÀr pÄ Tegelscenen i Stockholm i november och ska sedan gÄ ut pÄ turné.
â Vi har medvetet skapat en tillgĂ€nglig förestĂ€llning, med nĂ€rmast obefintlig scenografi. DĂ€rför jobbar vi med en kostymör för att skapa illusionen och ramen av en förestĂ€llning. Mycket lyxigt dessutom eftersom vi dansare Ă€r vana vid att fĂ„ göra allting sjĂ€lva. Men för att nĂ„ mĂ„lgruppen krĂ€vs tillgĂ€nglighet och vĂ„rt budskap Ă€r viktigt. Vi Ă€r olika, ser olika ut, men Ă€r lika mycket vĂ€rda, sĂ€ger Marie WĂ„rell Ăhman.