Kulturvärlden drömmer om visioner

Landets teatrar befinner sig i ekonomisk kris, Nationalmuseet är i akut behov av renovering och Nobelmuseet är bara en i raden av institutioner som väntar på besked om framtiden. Men även bland enskilda kulturutövare finns en stor önskan att se över arbetsvillkor, förutsättningar och möjligheter. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth har satsat om inte alla kort, så åtminstone en full hand på att tillsätta en rad utredningar i frågor som pensionsvillkor, museernas organisation och public service. Kulturutredningen är utan tvekan den största och den hon oftast hänvisar till. Efter ett drygt års utredande har mer än tusen personer deltagit i olika former av möten och diskussioner tillsammans med utredningens författare, men kommunikationen utåt har varit sparsam och få detaljer om vad som är att vänta har läckt ut. Helt säkert kommer utredningen att ta upp frågan om hur regionerna kan ta större ansvar för hur kulturanslagen ska disponeras - en tanke som Kulturutredningen redan luftat offentligt. Sture Carlsson, förbundsdirektör Svensk scenkonst, är kritisk till portföljtanken, att landstingen ska få en påse statliga pengar att själva fördela till regionens kulturinstitutioner och utövare. - Om det innebär att man bara ändrar administrationen tror jag att det här är ett slag i luften som kommer föda mycket besvikelse. Det kan fungera, men då måste mer pengar läggas i portföljerna, säger han. Samma ekonomiska ramar
TT Spektra har talat med ett 20-tal personer som suttit i Kulturutredningens referensgrupper - kulturarbetare, chefer och skribenter från samtliga konstområden. När visionerna får fritt spelrum är idéerna många och önskelistan lång. Ändå är det inte storsatsning på museer eller opera som har varit viktigast för deltagarna i utredningens diskussionsgrupper. Behovet av att lyfta fram och prata om kulturens värden visar sig vara omättligt, de allra flesta ser en levande diskussion som utredningens absolut viktigaste mål och vill lyfta fram kulturen som en demokratifråga. Många vill att kulturministern ska ha en mer central position i regeringen. Det skulle kunna ge status även i andra politikområden, och indirekt vara en väg till bättre finansiering. En farhåga är att utredningen är alltför inriktad på statens organisation. - Det har varit jättebra med seriösa diskussioner, det är kultur för mig, samtal. Och det har uppstått en alternativ utredning, det är Kulturutredningen som har lett till det och precis det är ju syftet, säger konstkritikern Ingela Lind och syftar på Skuggutredningen. Höga förhoppningar
Möjligen är förväntningarna för högt ställda. Det är trots allt bara en utredning, som flera av referensgruppernas deltagare konstaterar - dessutom utan möjlighet att påverka lagstiftning eftersom den inte är parlamentarisk. Efter att utredningen presenterats i februari tar en remissrunda vid. Kulturministern lär inte kunna lägga fram en proposition förrän tidigast i mitten av nästa år. - Jag tror inte den här kulturutredningen kommer att innehålla några stora visionära linjer. Snarare blir det lite punktåtgärder här och där. Hela kulturfältet är inne i en period av stora förändringar, omställningar som har med upphovsrättsfrågor och digital distribution att göra. I det läget är det svårt att nagla fast en kulturpolitik som ska gälla i två decennier, säger Oivvio Polite, frilansjournalist. - Jag har undrat vad borgarna vill med den här utredningen och varför man har tillsatt så mycket vänsterfolk i referensgrupperna. Kanske är det ett sätt att vinna legitimitet i kultursfären som är ganska vänsterorienterad. De behöver den legitimiteten, men frågan är om diskussionerna verkligen kommer prägla de konkreta utredningsförslagen.

Kulturvärlden drömmer om visioner

Den 12 februari ska Kulturutredningen vara klar. Förväntningarna är stora, visar en rundringning till de kulturarbetare som suttit med i utredningens referensgrupper. Men mer än hälften tror att utredningen får svårt att påverka politiken.