Lågdynamisk passion

158 minuter. Det vill närmare bestämt säga: närmare tre timmar. Exakt så lång är den film av den kinesiske regissören Ang Lee som även här i Sverige har behållit sin amerikanska titel - Lust, Caution. Och i Luleå, där den hade premiär på måndagskvällen, visas den endast på den sena föreställningen - 21.15. Detta innebär att filmen inte är avslutad förrän strax före midnatt. Och det är kännbart, för den som ska sprätta upp och jobba ett relativt fåtal timmar senare. Personligen kan jag uthärda det, även om jag är en medelålders gubbjävel och förmodligen borde vara intill medvetslöshetens gräns trött vid den tiden (det är jag, emellertid, inte). Men jag tycker att det är en märklig repertoarpolitik av SF att sätta en så här pass lång film, på endast den sena kvällsföreställningen. Dessutom är ju Lust, Caution en så kallad kvalitetsfilm och borde automatiskt stämplas med Smultronstället, som är SF:s eget märke för kvalitetsfilmer. Så har inte skett. Inte ens en affisch har bifogats filmen, som således konkurrerar på högst ojämlika villkor med den övriga och mestadels tröstlöst banala filmrepertoaren i Luleå för närvarande (i valet mellan en hejdlöst stupid film och en valfri annan film så prioriteras alltid den förstnämnda, tycks det som). Nåväl - vi var i alla fall några som som såg Lust, Caution på måndagskvällen (faktiskt en majoritet av journalister) och fick en absolut minnesvärd filmupplevelse som belöning för den insatsen. Efter på olika sätt stora filmer som The Ice Storm, Ride With the Devil och Brokeback Mountain har Ang Lee nu tagit sig an en kort berättelse av Eileen Chang James, som utspelar sig i Shanghai mellan 1937 och 1942 och handlar om - kärlek och spionage. På ett lågintensivt, men definitivt mycket passionerat sätt skildras den (inte minst) erotiskt relativt komplicerade relationen mellan skådespelerskan Wong Chia Chi och den med de japanska ockupationsstyrkorna samarbetande Mr Yee. Hon har som uppdrag av en grupp patrioter, som ämnar döda honom, att förföra honom. Det komplicerade är bara att hon inte kan undgå att bli förälskad i honom. Det ryms en hel värld i dessa 158 minuter och i Rodrigo Pietas sant fantastiska kamera-arbete. Den vardagliga skräcken och förnedringen i Shanghais gatuliv registreras med saklig kyla. Där misshandlas en man, där ligger ett lik på gatan, där ännu flera. Mr Yee visar sig vara en kylig sadist, som torterar sina offer. Även i sina sexuella konfrontationer med Wong Chia Chi släpper han fram sadismen i sitt väsen. Han kastar sig över henne, som ett vilddjur attackerar sitt värnlösa byte. Efterhand utkristalliserar sig ett sado-masochistiskt förhållande dem emellan (det syns både erigerade bröstvårtor och könshår, vilket renderade filmen en sträng censurgräns i USA; dock passerade ett mycket brutalt och utdraget mord utan närmare anmärkningar). Mr Yee (spelad av Hongkong-aktören Tony Leung) är en mänsklig tragedi. Men han älskar ändå Wong Chia Chi (den anmärkningsvärda Tang Wei) på sitt eget kantiga sätt. Lust, Caution, som intill allt annat också är en helt excellent uppfångad thriller, bör ändå främst beskrivas som en mångsidigt kreativ triumf för den internationella filmkonsten. Den är absolut väl värd en delvis störd nattsömn. Men det borde verkligen inte behöva vara på det viset.

Lågdynamisk passion

Lust, Caution, som intill allt annat också är en helt excellent uppfångad thriller, bör ändå främst beskrivas som en mångsidigt kreativ triumf för den internationella filmkonsten.