Lamt intresse när lilla Björn tar över i Ryssland

"Han blir Putins tjänsteman", säger tågvärden i min vagn mellan sysslorna med varmvattenkokaren och den allmänna ordningen. "Putin var i alla fall bättre än Jeltsin och Gorbatjov", slår han fast. Liksom de flesta ryssar hade han velat ha kvar Putin på presidentposten om det hade gått. Putin har skapat "stabilnost" i landet och folk har sakta börjat få det bättre. Flera av mina bekanta i Archangelsk har nu börjat renovera sina lägenheter och skaffar nya vitvaror, något som var otänkbart för några år sedan. Alltfler har råd att göra semesterresor - till grannländerna, men även till Turkiet och Egypten. Statliga pengar har börjat strömma från Moskva till restaureringar av institutioner och byggnadsverk runt om i landet. För några dagar sedan kunde jag se hur den gamla sibiriska huvudstaden Tobolsk fått tillbaka sin forna glans, med förgyllda kupoler och vitkalkade murar. Kontrollerad TV
Liksom i Sverige är televisionen det viktigaste mediet under valkampanjen. Men TV-kanalerna i Ryssland kontrolleras av Kreml och någon jämlik fördelning av sändningstiden är det inte frågan om. Dimitri Medvedev förekommer förstås flitigt i rutan. På TV:n i hotellet i Omsk ser jag honom prata om pensioner med babusjkor, sittande vid spinnrockar. Lite senare ser man honom tala med affärsmän i sin roll som ordförande för det enorma Gazprombolaget. Putin ser man dagligen i TV. Hans buttra och lätt aggressiva framtoning tycks ha ökat med åren. Det är speciellt tydligt när man nu kan jämföra honom med den gossaktige svärmorsdrömmen Medvedev. Av de andra presidentkandidaterna lyckas jag bara få en skymt av kommunistledaren Gennadi Zjuganov. Han intervjuas om sin syn på landets kulturpolitik. "Vi måste värna om vår egen ryska kultur och också finansiera den själva", säger Zjuganov. Han vill till exempel inte att länder som Norge är med och finansierar kulturprojekt i Ryssland. Patriotismen och stoltheten är stark i landet. Man lär sig det tidigt. Skolböckerna är än idag fulla av hjältar och vunna krig. Sovjets upplösning och den förlorade stormaktsställningen måste ha känts förnedrande för många. Oljemiljarderna har gett ett ökat självförtroende. Under presidentkampanjen går Putins och Medvedevs parti Enade Ryssland ut med en kort och militärisk paroll: Framåt! Rysslands återvunna stormaktsroll är ett populärt samtalsämne bland politiker. En norsk politisk rådgivare berättade för mig i Archangelsk om ett möte mellan en norsk och en rysk minister. Barentsregionen var på tal och den ryske ministern förklarade korthugget: "Barentssamarbetet är en stor sak för Norge, men för Ryssland är det en sak." För att förstå Rysslands fysiska storhet bör man resa genom landet och helst med tåg. Från Petersburg till Vladivostok tar resan ungefär åtta dagar utan uppehåll. För att förenkla resandet genom de sju tidszonerna använder man enbart Moskvatid. Klockorna på järnvägsstationerna och angivelser på tidtabeller och biljetter följer alltid Moskvas tideräkning, hur långt bort i Asien man än är. Stannar man upp i städerna längs transsibiriska järnvägen märker man redan på andra sidan Ural att en stor del av befolkningen inte är ryssar. Inslaget av tatarer är tydligt i västsibiriska städer som Tobolsk och Omsk. Den nationella ryska politiken har från begynnelsen handlat om att hålla ihop och kontrollera världens till ytan största land. Moskva är navet allt kretsar kring. Över 80 procent av landets pengar passerar huvudstaden. Ett sms
Strax utanför Krasnojarsk kommer ett sms-meddelande från min ryska mobiloperatör Megafon. "Gå och rösta i presidentvalet 2 mars! Din röst är viktig för landet!" Vilka som egentligen står bakom meddelandet kan man bara gissa sig till. Ett annat försök att höja valtemperaturen mötte jag i staden Omsk som jag lämnade kvällen före. Där lottar en lokal företagsorganisation ut en röd Lada-bil, utlandsresor, mikrovågsugnar och annat till dem som går och röstar. Tåget rullar in i Krasnojarsk, som ligger vid den väldiga Jenisejfloden, omgiven av rundade berg. Det är hjärtat av Sibirien men ändå snöfritt, med plusgrader i luften! Medvedev besökte staden under sin kampanjresa för två veckor sedan. Som den företagsman han är slog han fast fyra viktiga i:n för sin kommande presidentperiod: institutioner, infrastruktur, innovationer och investeringar. Över Jenisejfloden spänner en kilomter lång bro. Följer man floden nedströms till Ishavet, en resa på över 250 mil når man fram till den lilla staden Dikson. Den sjätte augusti 1878 nådde Adolf Erik Nordenskiöld ombord på fartyget Vega fram till platsen som han döpte efter expeditionens sponsor, grosshandlare Oscar Dickson från Göteborg. I år är det precis 130 år sedan Vega passerade Dikson för att senare bli den första expeditionen som avverkade hela Nordostpassagen utan uppehåll. Det finns en känd målning av Nordenskiöld stående på isen framför sitt infrusna fartyg. Han bär en tjock päls. Det intressanta med den är att skinnen den är gjord av kommer från handelshuset Hermanson i Haparanda. Skinnen syddes senare upp i Stockholm för den stora arktiska expeditionen. Men det är en annan historia.