Lars Winnerbäck når nya höjder

"Jag har en sak att berätta" hävdar Lars Winnerbäck i de inledande orden på den fjärde låten, som heter Du som reser mig, på nya skivan Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen. Absolut. Lasse W. har massor av saker att berätta. Ordrika och omfattande, rent av episkt präglade, berättelser. Massor av ord. Men mestadels ändå meningsfulla sådana. Dova depescher från ungdomens höghusghetton. Dröjande minnen. Evig längtan. I retroaktivt motljus. I gatlyktornas sken. Själv har jag, av och till, varit lite ambivalent inställd till master Lasse. Men inför nya skivan har jag föga tvekan och ännu glesare invändningar. Detta kan mycket väl vara det starkaste och mest innehållsrika album som han någonsin presenterat. Den inledande kvartetten låtar; Järnvägsspår, Kedjebrev, Ett sällsynt exemplar och Du som reser mig, är helt oantastlig och armerade av förre Luleå-medborgaren Ola Gustafssons (även medproducent, i tandem med Lasse) exemplariskt alarmerande gitarrinsatser. Bland det allra bästa som drabbat mig i år. Faktiskt. Och Lasse W. och bandet fortsätter, tveklöst och obehindrat, att sända i väg låtar som påminner om attack-tomahawker. Visserligen är texterna på somliga av dem rätt dunkla (kan också sägas som mångtydiga) men det är utan betydelse. Det föreligger texthäfte. Jag får liksom ingen ordning är redan en säkrad radio-favvo och jag lägger gärna till Köpenhamn och överallt och Berätta hur du gör som sektionsvis allt mera övertygande spelfavoriter. Det går alltså bra för Lasse W. Han har till och med börjat prata med pressen igen. Han och bandet kommer till Luleå i höst. Det är risk att det redan är slutsålt men ...ge inte upp för det! Han förblir ju likafullt och alla gånger ändå - vår man. I samtiden.