Läsecirklar i romaner och på riktigt

Bokcirklarna är en av våra allra största folkrörelser. Mängder av svenskar samlas regelbundet för att diskutera den senast lästa romanen, tillsammans läsa sig igenom ett författarskap eller lära känna en annan tidsepoks litteratur. Bara under ABF:s paraply deltog över 22.000 i olika läsecirklar förra året. Men det är ingen typiskt svensk företeelse. I Jane Austens hemland Storbritannien är bokcirklarna en viktig del av verksamheten hos såväl bibliotek som bokhandel. Det berättar litteraturkritikern och författaren Immi Lundin som har skrivit två böcker om läsecirklar ? Bokläsarens kunskapskälla och Cirkelbevis.  ? Jag tror att litteraturen framför allt bland de yngre har blivit ett socialt fenomen. Läsning är en stor del av unga människors liv, upplevelser som man delar med andra, säger hon. Jane Austen-cirklar Bara i år har också flera läsecirkelsböcker dykt upp. Immi Lundin tror att många författare söker andra former än familjen som scen för sin berättelse. I kriminalromaner är det till exempel ofta en grupp poliser som står för den gemenskapen.  ? Ur den aspekten kan säkert läsecirkeln vara ett intressant fenomen just för författare att använda sig av. I England, bokklubbarnas Mecka, är Jane Austen-cirklar ett populärt fenomen. I höstas kom amerikanska Karen Jay Fowlers roman Jane Austen-klubben på svenska. Hon utnyttjar läsecirkeln för att berätta sin historia och för att komma Jane Austens författarskap närmare. Varje kapitel handlar om en bok och en cirkelläsare och de båda författarnas berättelser vävs ihop. Dess-utom ingår omdömen om Jane Austens böcker och en diger samling fotnoter; en bok för redan frälsta Jane Austen-anhängare.  ? Som läsare kan man få sin identitet bekräftad genom en sådan bok, ungefär som de många Harry Potter-föreningarna, säger Immi Lundin. Romanens läsecirkel kan också vara ett sätt att fördjupa författarens tankegångar. Två exempel är Azar Nafisis Att läsa Lolita i Teheran som kom tidigare i år och Kerstin Ekmans Gör mig levande igen från 1996. Azar Nafisi skriver om en underjordisk bokcirkel som också är en politisk motståndsrörelse och även här spelar Jane Austen en viktig roll. Som färsk litteraturprofessor återvänder Azar Nafisi till Teheran samtidigt som amerikanska flaggan bränns och västerländsk litteratur förbjuds. Precis som i andra läse-cirkelsromaner är det oerhört viktigt vilka böcker som tas upp. Författarna som analyseras är ? förutom Nabokovs Lolita? F Scott Fitzgerald, Henry James och Jane Austen.  ? Det är intressant, för det som läse-cirkeln tar upp där är så väldigt tätt kopplade till den yttre situationen som kvinnorna i boken befinner sig i, säger Immi Lundin. En pendang till Krilontrilogin I Kerstin Ekmans Gör mig levande igen är det också en läsecirkel som ramar in historien. Boken är skriven som en slags pendang till Eyvind Johnsons Krilontrilogi. Kerstin Ekman utgår från några kvinnor i Stockholms förorter, med diskussionsgruppen i Eyvind Johnsons motståndssvit från andra världskriget i tankarna.  ? Det är en skildring av vad människor som diskuterar med varandra kan få ut av det. Bokcirkeln blir ett sätt att fördjupa de mänskliga relationerna i skildringen, säger Immi Lundin.  ? När vi träffar andra som har läst samma bok gör man en slags omläsning av boken som öppnar flera perspektiv och fördjupar läsupplevelsen. Utan att bli för personliga kan vi tala om sådant som är viktigt och som berör oss.

Läsecirklar i romaner och på riktigt

En underjordisk, olaglig läsecirkel i Teheran. En samling hängivna Jane Austen-fans i Central Valley, USA. Det är två romaner bara från i år som handlar om läsecirklar, ett fenomen som bara växer.