En ynka del av en sekund, men klart märkbart: ett ljussken lyser upp rummet från fönstret. Det dröjer inte länge förrän mullret ekar från himlen. Jag går fram till fönstret. Dropparna strilar ner i diagonala piskrapp. Idag, Fredag den 18:e September, är det storstrejk i hela Finland.
Meteorologiska institutet går samtidigt ut och varnar för ovanligt kraftigt lågtryck med hårda vindar, riklig nederbörd och risk för åska i hela landet. Promenerar ner till metrostationen. När jag passerar ingången säger en man ”Ei toimi”, fungerar inte. Rulltrapporna är avspärrade,informationsskärmen upplyser om att ingen kollektivtrafik går idag.
Klockan är elva på förmiddagen och jag vet att just nu hålls demonstrationer i centrala Helsingfors dryga milen bort från min lägenhet i Kontula. Strejken som hålls i detta dyngväder är ett svar mot regeringens åstramingspaket där ett 20-tal finska fackorganisationer anmält sitt deltagande. Finland har under de senaste åren gått längre och längre ner i en lågkonjunktur och detta skall lösas genom besparingar i form av minskade semesterdagar, minskad övertidsersättning och ob-ersättning för att nämna några åtgärder. De i offentlig sektor, främst inom vården, väntas drabbas hårdast.
I det tal till nationen som statsminister Juha Sipilä sände på Yle i onsdags förklarade han grunden till de åtgärder som regeringen föreslagit. Några av de begrepp som ramlade över Sipiläs tunga var ”flyktingläge”, ”tillväxt”, ”devalvera”, ”reformera”, ”eskalera”, ”lågkonjunktur”, ”konkurrenskraft”, ”kostnadskonkurrenskraften” och ”sysselsätta”.
Begrepp för företeelser gör världen förståelig, men ibland kan det vara viktigt att stanna upp och undra vad de faktiskt betyder. Som exemplet ”Flyktingkris”, en term som förekommer flitigt i nyhetsrapporteringen. Där kan en fråga sig vilken själva krisen är. Miljoner människor är i nöd då de har tvingats lämna sina hem och sin trygghet för att riskera livet, på flykt undan terror. Men för ett fåtal kan det också tolkas som att krisen är något som dessa människor för med sig genom sin blotta närvaro. Den tolkningen har visat sig gälla för de hundratalet människor som på finska sidan gränsen ställde sig som en symbolisk mur mot de nyanlända som kom med buss till Torneå på lördagen. Att fråga sig ordens innebörd blir i förlängningen normkritik.
Finland står nu i kärva ekonomiska tider, men detta får inte skapa murar. Landet har i år öppnat upp sig för människor på flykt, de flesta reser genom Sverige och över gränsen i Haparanda – Torneå. I Tornedalen blir gränsen så tydligt en konstruktion, som Peter Waara sa till p4 Norrbotten i och med asylmottagandet där de båda städerna samarbetat. ”Ei toimi”, fungerar inte. Det blixtrar till igen. En kort sekund stannar landet upp.