Leva en dag till och en natt till

Som vanligt, när Östling släpper en ny bok, är texten mycket sakkunnig, den här gången skriven av Susanne Åkesson, professor i zooekologi I Lund, och fotografierna så där vackra och uttrycksfulla som vi vant oss vid. Man kan nog påstå att intresset för fåglar och deras liv vuxit rejält tack vare dessa böcker. Den här gången finns fotografier på andra djur med i boken. Rådjurskidet, sårbart som Bambi på isen, elefanten, mäktig som ett åldrat träd, utstrålande all den styrka och trygghet som vi förknippar med den. Fotot på berguvsungen inbäddad bland lavar och klippsprång, skänker på ett outgrundligt sätt en snarlik känsla. En gnu, som sprungen ur en grottmålning och lejonet, med tänderna djupt i zebrans kropp. Men fåglar dominerar. Ugglorna kommer så nära att man skyggar för de pälsklädda "harpaltsbenen" innan de slår bytet. Gåsgamen breder ut vingarna som till omfamning och det är omöjligt att inte tänka på vad som skulle hända om man kröp in mellan "armarna". Eller lammgamen som släpper bytet från hög höjd så att det knäcks i lagom portionsbitar. Fåglar har ju inga tänder och måste därför svälja stort. Åkesson ger oss de senaste vetenskapliga rönen om fåglars hörsel, sång, navigeringsförmåga och syn. Att de ser en mångfald fler färger än människan, känner vi numera till och att de använder synen för att navigera - den amerikanska tornfalken kan upptäcka en två millimeter stor insekt på marken från toppen av ett 18 meter högt träd. Vidvinkelseendet gör det möjligt för morkullan att se 360 grader runt omkring sig och 180 grader uppåt i luften och i Japan lever den enda av jordens änder med ett binokulärt seende - det som vi har. Men att sångfåglar kan använda 100 procent av den "förbiströmmande luften" i sin sång är snudd på ofattbart. Det kan jämföras med Jussi Björling och Malena Ernman, med erkänt bra pipor, som bara kan utnyttja två procent. Inte konstigt alls att koltrasten blivit utvald till Sveriges nationalfågel för sin skönsångs skull. Att vissa fåglar dessutom är mästare i att synkronisera kan man se på youtube (den dansande papegojan). Men att fåglar skulle ha ett magnetsinne har länge varit kontroversiellt, men i dag vet man att de, som andra djur, har det. Vid mulet väder går det inte att navigera efter solen eller stjärnorna och det är då som de orienterar efter jordens magnetfält. Hjärnfunktionen hos fåglar varierar, men när avancerade sådana behövs finns de där, som hos nötskrikan som kan hamstra nötter i över 10.000 gömmor på olika platser och i stort hitta maten även när den ligger begravd i snön. Som vi lärde från barnprogrammet Fablernas värld i tv under 1970-talet: "Djuren är väl också människor". Eller hur var det nu? I alla fall skulle aldrig vi hitta nycklarna under snön om det så var alldeles vid trappan.

Leva en dag till och en natt till

Werner Aspenströms dikt om gråsparvens stora projekt i livet: "leva en dag till och en natt till och en dag till ..." öppnar Brutus Östlings Augustprisade Att överleva dagen, hans sjätte bok med fågelfotografier sedan Mellan vingspetsarna 2005.