Jag har ett punkband som heter Dispose. Vi tolkar ett japanskt band som heter Disclose. De i sin tur tolkar ett brittiskt band som heter Discharge. Det är en ganska smal konstform. Obegripligt för många men briljant för några.
Förra helgen spelade vi på festivalen Puntala-rock några mil utanför Tampere i södra Finland. Jag har varit där för något år sedan med ett annat band. Det är en ganska finsk festival. Mycket spex, mycket folk, många dåliga band och ganska berusade besökare.
Under helgen kom jag att fundera över det här med kommuner som reser iväg på PR-resor bekostade av skattepengar. I mars reste en delegation från Luleå kommun till en festival i Austin, Texas. Där åt de god mat, kollade band, snackade med folk och gjorde reklam för Luleå. Notan för trivselresan till Austin gick väl på ett par hundratusen kronor.
När jag och gitarristen/sångaren i Dispose anlände till Helsingfors med flyg förra lördagen möttes vi upp av en chaufför som skulle köra oss till festivalen. Med oss i bilen åkte även det amerikanska bandet MDC som bildades på åttiotalet i Austin, Texas. MDC är just nu på en europaturné och ska göra cirka 50 spelningar på lika många dagar, vilket de gjort ända sedan åttiotalet. När jag och den andra bandmedlemmen berättade att vi var från Luleå blev genast amerikanerna lyriska. De berättade om den där fantastiska spelningen på Lillan i Luleå för åtta år sedan och hur otroligt trevliga alla var. Så här är det alltid. Alla utländska punkband som någonsin spelat i Luleå pratar om hur fantastiskt det var, och hur trevliga alla var. Men det är inte bara banden som kommer och spelar som tycker att det är fantastiskt.
På Puntala träffade jag mängder av bekanta ansikten, väldigt många som tidigare varit i Luleå. Alla pratade om hur trevliga lulebor är och hur kul de haft här. Det var inte bara vi i Dispose som var lulebor på plats. Till festivalen har punkare från Luleå rest ända sedan slutet på 90-talet. De har knutit kontakter och nätverkat, ätit god mat och kollat band.
Resan till Puntala gick suveränt förutom ett missöde med en kapsejsad bil. Som tur var fick vi skjuts till Haparanda av några Rovaniemikontakter, sen länstrafiken hem. Tog bara 12 timmar.
Den enda skillnaden jag egentligen kan tänka mig mellan Luleåpunkarnas resor ut i Europa och kommunernas PR-resor är väl kostnaderna. Nästa gång ett gäng punkare från Luleå drar iväg på festival och knyter kontakter, äter god mat och kollar band är det väl bara att skicka fakturan för kalaset till skattebetalarna. Eller?