Johannes Heldéns nya diktsamling Ljus är ett försök att med ord återge tillståndet av det reellt existerande. Det är storslaget och borde vara dömt att misslyckas men jag kan inte läsa annat än att han faktiskt lyckas. Hans dikt rör sig irreversibelt, oåterkalleligt över tillvarons former, från fotonen till de multnande löven utan att han själv gör sig osynlig bland alla elementärpartiklar och all förbryllande mångformighet.
Detta i en bok som saknar paginering, med ett mystiskt stämningsfullt omslag där mörkret är lika dominerande som i universum och den ljusa bilden av en bil intill ett naket träd verkar lika utsatta som universums synliga materia.
"de beståndsdelar som just nu definierar existens
tid rum medvetande och mer inga filter kvar, förutom djuren
kommer de finnas kvar djur - växtlighet - teknologi
förändras de har förändrats länge
hastigheten ökar ökade ..."
Heldén låter dikten gå in i en slags totalmedvetenhet, ett väldigt öppensinnligt och rytmiskt tonfall som kan påminna om Göran Sonnevis. Människan får finna sig i att delta på lika villkor, inte överordnad.
"jag landar i frånvaror av ljud förutom vindsuset
sedan den tunna sinustonen långt in där träden glesnar
ser jag rörelse fäller ihop kommunikationsutrustningen mina steg tystnar
mot blöta löv ..."
Hans lyrik låter jaget tänjas, uppgå i alla andra rörelser, subjektet och objektet betraktar varandra, medvetandet är ett expansivt tillstånd som fäller ut andra typer av rörelse här och där, tiden kommer liksom in från sidan, ingenting upphör och alla mönster är både igenkännliga (det är lättläst dikt) och extremt komplicerade.
Det här är lyrik för kvantmekanikens förbryllande nutid där forskningen letar efter partiklar som går rakt genom jordklotet, spanar ut mot tidens födelse och spejar efter universums osynliga huvudmassa. Och iakttagaren är den märkliga människan, djupt nere i sin efterblivenhet, sina krig och sitt våld, förmögen till de mest abstrakta och svårfångade tankesprång, som alltid på jakt efter alltings yttersta svar. Det finns ingen så modern och uppdaterad poet som Johannes Heldén i den svenska floran, läs honom.