I årsboken Norrbotten 2010 skriver Birgit Munkhammar Bergh en alldeles lysande biografisk berättelse om "Pelle och Stina, nybyggare på Skurholmen". Den ensam gör hela årsboken värd besväret, en mycket ömsint och detaljvacker familjehistoria med inslag från Ängesbyn, Kalix och Luleå, där det nya folkhemslivet levs. I ett egnahem på Skurholmen.
Det är en text som fångar alla växlingar från de år när välståndsbygget sköt fart. Hur banden med landsbygden ännu var levande, men efterhand tänjdes ut, hur all framtid låg i städer längre och längre bort, med en allt stigande utbildningsgrad.
Årsbokens tema är alltså "Bebyggelsehistoria". Ett klassiskt ämne i lärda tidskriften, för byggnadsantikvarier och andra historiskt verksamma. Numret är ambitiöst, men den breda utblicken är också spretig och man saknar några rejäla block i just ämnet bebyggelsehistoria, norra Bottnen. En del av de antikvariska pliktstyckena hade med fördel kunnat strykas.
Kapitel, ibland mycket korta om bebyggelse i Kiruna, koloniträdgårdar, fiskarstugan, samiska byggnader i Norrbotten och så till Svevinds planer på 1.101 miljövänliga vindkraftverk i miljön i Markbygden. Hur kommer livet att te sig för Markbygdens människor om 20, 50 och 100 år, frågar sig Ingrid Metelius. Troligen med viss rätt.
Stadsarkivets årsbok 2011 har inget direkt tema, men några mycket stadiga uppsatser. Anders Sandström skriver om missväxt och hungersnöd i Luleå socken, troligen är det en rubrik som kräver viss ansträngning för att få på plats i nutidens välståndsgenerationer. Staffan Hansson visar att länsplanering kräver sin fingerspetskänsla, var skulle egentligen länsresidenset ligga efter förlusten av Finland 1809? Dessutom en del om näringslivshistoria och en personligare sak från Henning Johansson, Sagan om Elin. En ganska rörande berättelse om ett brev från en dotter till en fader, för 100 år sedan.