Mäktigt och improviserat

Jim O?Rourke, Mats Gustafsson och Tim Barnes
Torsdag, kl.23.30
Nefertiti, Göteborg Art Sounds

Kultur och Nöje2005-10-08 06:30
Jim O?Rourke är en av mina absoluta favoriter. När jag tidigare i veckan fick höra att han skulle spela på festivalen Göteborg Art Sounds kunde jag inte göra annat än att ta mig ner hit för att se honom. Tillsammans med svenska saxofonisten Mats Gustafsson och trumslagaren Tim Barnes framförde de en våldsam urladdning inne i Nefertitis gemytliga lokaler.<br>När Sonic Youth spelade i Stockholm i somras kom nämnde saxofonist in under extranumret. Allt urartade i ett enda stort oväsen, inte alls olikt den här konserten. Fast det här kändes som tio gånger så mycket.<br>Experimentell musik är bra så länge fokus ligger på att göra bra musik och inte just på att göra musiken experimentell eller till konst. Musik som bara vill vara konst är bara tråkig.<br>Denna trio spelar improviserad frijazz, eller kanske vore noice en bättre beteckning. Den kan låta pretentiöst och jobbigt, men det var det inte, det var bara helt galet, en mäktig upplevelse. O?Rourke spelade på synthar och effekter, Tim Barnes slog sig galen bakom trummorna och Mats Gustafsson gjorde vansinniga saxtjut och gick lös på synthar. Det var fullskalig galenskap men med stämningar som gjorde musiken fullständigt hänförande. Jag associerade till Bill Pullmans jazz i David Lynchs film Lost Highway.<br>När konserten var slut var jag lika hopplöst överrumplad som man alltid blir efter att man har sett någonting riktigt bra. Men jag tog mod till mig och gick fram till O?Rourke för att försöka göra en kort intervju. Han stod genomsvettig och skakade, och såg oerhört förvirrad ut. ?I don?t do questions, but thanks for coming?. Det var synd, men jag är rätt nöjd med handslaget. För att inte tala om konserten.<br><br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!