Man skulle nog ha satsat nån miljard till på manuset ...

Två recensenter undersöker alla dimensioner av storfilmen Avatar.

INTE SÅ BRA. Får man trivselfnattsspasmer av specialeffekter ska man inte undvika Avatar. För andra är den dock rätt överflödig, menar Rolf Nilsén.

INTE SÅ BRA. Får man trivselfnattsspasmer av specialeffekter ska man inte undvika Avatar. För andra är den dock rätt överflödig, menar Rolf Nilsén.

Foto: Twentieth Century Fox

Kultur och Nöje2009-12-19 06:00
Om ni så bara är fragmentariskt intresserad av film så känner ni nog redan till följande fakta: föreliggande film, regisserad och författad av James Cameron, har enligt uppgift kostat 3,5 miljarder att spela in. Det är ju bara skrämmande. Summan är väl lika med BNP för ett mindre land och hur många dödssjuka i exempelvis Afrika som skulle kunna räddas för drygt tre miljarder undandrar sig min beräkning. Men många är det. Nåja, det handlar väl så att säga om skilda konton. Men tänker man tillbaka på den film som var den första att spränga miljardvallen och minns att det var den sunkiga Waterworld, med Kevin Costner med simhud mellan tårna och drickande sin egen urin, så minns man ju också att det inte var någon särskilt bra film. Alls. Vad lär vi oss av detta då? Jo, att Less is More. Och efter att ha sett 150 minuter av science-fantasy-filmen Avatar så tycker i alla fall jag att man definitivt skulle ha satsat någon enstaka miljard på manuset. Också. Mitt bland allt det envetna utvräkandet på alla de spektakulära och säkerligen enormt påkostade specialeffekterna. Visuellt har vi aldrig sett något liknande tidigare. Manusmässigt har vi väldigt ofta sett det. Det här är nästan precis som western-eposet Dansar med vargar (återigen med Kevin Costner, men det här var en bra film) men utspelande sig långt in i framtiden. Samma tematik om främlingen som med hjälp av sofistikerad kloning (avatar) tar sig in bland Främmande (jag vet inte riktigt om man kan kalla dem människor: invånarna på planeten Pandora är tre och en halv meter långa, flyger på drakar samt isblåfärgade) för att infiltrera dem, blir förälskad i en av dem, förstår att han utnyttjats av sina elaka uppdragsgivare (som till råga på allt även är ekologiska skövlare) och slutligen väljer att ställa sig på de Främmandes sida. Rätt banaltrivialt, som synes. Men får man trivselfnattsspasmer av specialeffekter ska man inte undvika Avatar. För alla andra kan den dock avgjort betecknas som överkurs och rätt överflödig.

Film 

Avatar

Regi och manus: James Cameron

Skådespelare: Sam Worthington, Zoe Saldana, Stephen Lang, Giovanni Ribisi, Sigourney Weaver, CCH Pounder, Michelle Rodriguez, med flera

Betyg: 3

Detta är 2d-versionen som visas i Luleå. Den visas i 3d i Piteå.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!