Med stor kunskap om liv och värld

I GRUVAN I KIRUNA. 2006 besökte den ständigt Nobelpristippade Ryszard Kapuscinski LKAB:s gruva i Kiruna. Själv står han tvåa från vänster, mellan sin svenske översättare Anders Bodegård och LKAB:s Sven-Erik Oja. Till höger fotografen och samarbetspartnern Maria Söderberg.Foto: MARIANNE SÖDERBERG

I GRUVAN I KIRUNA. 2006 besökte den ständigt Nobelpristippade Ryszard Kapuscinski LKAB:s gruva i Kiruna. Själv står han tvåa från vänster, mellan sin svenske översättare Anders Bodegård och LKAB:s Sven-Erik Oja. Till höger fotografen och samarbetspartnern Maria Söderberg.Foto: MARIANNE SÖDERBERG

Foto: Fotograf saknas!

Kultur och Nöje2009-10-13 06:00
Det här är ingen vanlig självbiografi. Inte heller någon intervjubok. Men utifrån en bunt texter, intervjuer och föreläsningar av och med världsreportern Ryszard Kapuscinski har Krystyna Straczek vaskat fram och sammanställt en vacker liten bok i behändigt format och med korta lättlästa stycken. Första delen handlar om resandet. Det som har varit förutsättningen för Kapuscinskis skrivande. Första resan gick till Indien utsänd av en polsk pressagentur. Reportern insåg snabbt att ett vanligt reportage aldrig kan rymma alla de nyanser och detaljer, den fördjupning som behövs, för att kunna berätta om ett politiskt skeende eller människors levnadsvillkor. Något som fick honom att börja skriva böcker. Kapuscinskis mål har varit att få syn på de tillfällen då historien skapas, få fatt på de ögonblick då mänskligheten träder in i en ny utvecklingsfas. En ambition som han är medveten om innebär att böcker om samtiden måste vara ofullständiga. När han skrev boken Imperiet hade kommunismen fallit, Jeltsin var på väg bort och hela det stora imperiet Sovjet befanns sig i förändring. Men gumman i sin träkåk i Sibirien, hennes sätt att tänka, att försöka hitta en harmoni i en svår vardag kommer att finnas länge än. Det var där han kunde se historien, en enskildhet som visade något om framtiden. Kapuscinski menar att varje seriös reporter som verkligen vill se vad som händer måste leva med de människor som är mitt i, dela deras villkor, ha empati med dem. Vill man lära känna Afrika, måste man äta och dricka samma saker som afrikanerna äter och dricker. Inte bo på Sheraton, knapra malariapiller och intervjua regeringschefer. Det innebär också att reportern är helt utlämnad till de människor han träffar, för att få skydd, mat och kunskap. Men för att kunna förstå och dra slutsatser av det man upplever är det också nödvändigt att vara extremt påläst om området och dess historia. I kapitlet Medier ger Kapuscinski en hård kritik av hur medierna fungerar: "Ser man på tv får man för sig att huvudproblemet i världen är terrorismen, diverse fundamentalister, narkotikahandel och allt slags organiserad brottslighet. Det är inte sant. Huvudproblemet i världen är att två tredjedelar av världen lever i nöd, på svältgränsen, utan möjlighet att förändra sitt tillstånd." Ryszard Kapuscinski avled 2007. Hans böcker kommer länge än att ge en tydligare bild av vad som händer i världen. Och efter hans död kommer en ström av böcker om honom som människa, reporter och författare. Även om han själv på slutet var ganska pessimistisk om det djuplodande reportagets framtid, finns många som vill följa i hans spår.

ny bok

Ryszard Kapuscinski
Reporterns självporträtt

Översättning: Anders Bodegård Albert Bonniers förlag
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!