Mer produktion än punk

Baboon Show har betydligt högre punkambitioner än så. Det märktes i debuten Don’t Don’t Don’t från 2005 och det märks fortfarande i vissa stunder på Punk Rock Harbour, som till exempel i Full Pocket. När man nått fram till ovan nämnda femte spår blir dock arrangemanget lite för mycket. Föga förvånande, med tanke på att skivan är producerad av Pelle Gunnerfeldt, känd från både köttiga The Hives-albumet Tyrannosaurus Hives och Randys Welfare Problems. Det märks: även Punk Rock Harbour bjuder på elva intensiva spår. Nej, någon It’s a Sin eller Boredom Boredom Go Away är det tyvärr inte frågan om på detta, bandets fjärde, album. Det mer slipande soundet har dock sina stunder i spår som Gareth där lyssnaren får sig en välförtjänt dos körsång. Såhär går det tyvärr när man överproducerar punk, Baboon Show borde lagt bort sandpappret och hållit sig till hyveln. Men visst har arbetet inte skett helt förgäves, Punk Rock Harbour har sina ljusglimtar den med såsom slutspåret med samma namn, till exempel. Eller Live in Leipzig som är sådär lagom ironisk att man inser att man borde ta Baboon Show på allvar, trots bottennapp som I Don’t Wanna Go to the USA.

Mer produktion än punk

Det känns orättvist att påstå att The Baboon show försöker återuppliva 2000-talets svenska punkflirtvåg med band som Hives och The Sounds.