Metropia - en butter animerad dystopi

Det skulle föra för långt att detaljbeskriva vad det är, men det kan ändå sägas att slutintrycket blir väldigt fotografiskt. Själva refererar regissören Tarik Saleh och gänget kring produktionsbolaget Atmo Metropia för en "Animation noir". Inte så dumt alls. Slänger man även in Terry Gilliams mystiska filmklassiker Brazil och drar sig till minnes Roy Anderssons allmänt glåmiga och gråmelerade bildvärld, så kommer man väldigt nära den buttert animerade dystopi som karakteriserar Metropia. För dystopiskt och depressivt är det. Hela tiden. Garanterat. Men - därför ändå inte ointressant. Filmen utspelar sig i ett framtida samhälle à la George Orwells 1984, där invånarna övervakas av Storebrorsfigurer och samfällt - och tystlåtet - färdas omkring i en gigantisk tunnelbana som kopplar samman Europas alla tunnelbanenät (Metropia) och ägs av multimiljardären Ivan Bahn. En man med inte helt renhjärtade avsikter. Exempelvis har han löst upp alla nationsgränser och lösgjort alla politiker från deras makt. Men "den lille mannen" Roger undviker instinktivt Metropia och cyklar i stället. Men en dag är hans cykel stulen och då - utbryter en intrig med ekon av både Hitchcock och den tidige Polanski, om än med stora klickar av förutsägbarhet också inbakade i sin helhet. Trots allt kan man likafullt inte undgå att bli lite smått fascinerad av allt detta jämntjockt gråa. Och även av de röster som tillhandahålles av bland andra Vincent Gallo och Juliette Lewis. Metropia var säkerligen ett stort kraftprov och en herkulisk ansträngning, på flera plan, för Tarik Saleh. Hoppas bara att hans kreativitet ändå räcker till flera filmer.

Metropia - en butter animerad dystopi

Det här är tveklöst både ambitiöst och djärvt; den mest omfattande animerade långfilmen för vuxna som gjorts i Sverige, med ny teknik - Adobe After Effects.