Det är inte helt lätt att beskriva den konstnärliga inriktning Sean Dockray har på sina olika projekt, för de är många till antalet, men den gemensamma nämnaren är medier och konst främst kopplat till den digitala världen. För han är en konstnär sprungen ur paradigmskiftet från industrisamhället till informationssamhället, frågor som uppehåller honom mycket om än på lite olika sätt.
Hans grundidé är att dela kunskap, all kunskap utan kostnad. Därför startade han och hans fru Fiona Whitton The Public School i Los Angeles för fem år sedan, som i dag har avknoppningar i New York, Paris, Bryssel, San Juan, Helsingfors, Durham och Berlin samt är en av arkitekterna bakom det digitala biblioteket AAAARG där det går att hitta allt från klassiska teoretiker till obscura anarkistiska volymer. Det senare ett initiativ som bland annat bidragit till en upphovsrättsdebatt. Men Sean Dockray driver sin idé och grundfilosofi.
- Internet bygger på att dela information, till alla. När internet kom lyftes möjligheten för decentralisering av kunskapsflödet. I dag är tyvärr trenden den motsatta. Internet håller på att centraliseras, där några få stora aktörer sitter på mycket makt. Wikileaks är bara ett exempel.
Och idén bakom The Public School är densamma. Kunskap ska delas, helst utan kostnad. Högst fem dollar för en kurs har de tagit och då handlar det ofta om materialkostnader eller betalning till någon lärare. Å andra sidan får deltagarna inget diplom eller kvitto på sin kunskap att visa upp i form av betyg.
Utanför skolsystem
- Vi står helt utanför USA:s skolsystem. Det är ingen auktoriserad skola utan en struktur för autodidaktiska aktiviteter där utgångspunkten är att allt är möjligt, säger Sean Dockray.
Det är bygget av Facebookhallarna i Luleå som lockat honom till Norrbotten och ett nytt konstprojekt där datacentraler som idé, dess funktion men också den fysiskt arkitektoniska byggnaden väckt hans nyfikenhet. Under fyra dagar har han gjort research genom att göra diverse utflykter där vem som vill kunnat följa med.
- Det är samtal och kunskapsutbyte jag söker, samma princip som med skolan. Vi kan alla lära av varandra om vi är villiga att dela med oss av vår kunskap, säger Sean Dockray.
Drömde om ett galleri
Men för att riktigt förstå måste man gå tio år tillbaka i tiden. Då bodde Sean Dockray och Fiona Whitton i New York. De jobbade båda som researcher för en arkitektfirma, men drömde om att öppna ett galleri med fokus på utställningar, performance och nya medier. Valet föll på Los Angeles och en lokal i Chinatown. Sean Dockray fortsatte också sin egen utbildning. Han var sedan tidigare utbildad arkitekt, ingenjör och dataprogrammerare. Väl i Los Angeles började han studera skrivande samt gick en utbildning i design, media och konst.
Efter fem år insåg paret dock att deras ursprungsidé om att erbjuda galleribesökarna experimentella konstupplevelser höll på att gå om intet. I stället var de på väg att sugas in i den traditionella konstvärlden, med vad de själva tycker, ganska förutsägbar konst. Och viktigast, poängterar de båda, de är inte kommersiellt drivna.
- Vi ville inte bli ett traditionellt galleri för en liten konstelit och potentiella konstköpare. Vi ville inte heller skapa förväntningar på att vi skulle tjäna pengar.
I stället hade de fem åren skapat en längtan efter att få deras publik att stanna längre, uppleva och engagera sig mer i konsten och de frågor den väcker. För ibland är en fråga lika viktig som svaret, menar Sean Dockray.
Alla välkomna
Därför förvandlade de galleriet till en skola där alla är välkomna med förslag på ämnen. Det är sedan deltagarna själva som bestämmer vad som blir verklighet. 500 olika klasser har bildats under dessa fem år där ämnena varierat. Allt från cocktailens historia till en kurs i avancerad ekonomi och shamanism har hållits.
- Vi vill inte styra vilka förslag som blir en kurs. Vår idé är inte att efterlikna det utbildningssystem som redan finns där förutbestämda idéer, tankar och teorier lärs ut inom de olika disciplinerna. Vi vill skapa nya idéer och tankar, skapa dialog och diskussion.
Höga studielån
Skolan kan också ses som en kritik mot USA:s utbildningssystem som sådant. För utbildning är den nya ekonomiska bubblan i det amerikanska samhället, menar Sean Dockray.
- Människor tvingas ta höga studielån för sina universitetsutbildningar. Lån de aldrig kan betala tillbaka eftersom lönerna är för låga i förhållande till skuldsättningen. Min tes är att utbildning ska vara "non profit". I dag finns det för många med inflytande på regeringsnivå inom utbildningsväsendet som tjänar grova pengar på att sälja kunskap.
Det är dessa tankar som är bakgrunden till intresset för Facebookhallarna i Luleå, men var projektet kommer att sluta vet han inte.
- Molnet, informationsmolnet, ges ofta en lätt och luftig metafor. Men när man ser dessa datacentraler blir metaforen snarare tung och trög. Tänk bara på vilken makt Facebook sitter på vad gäller människors privatliv som kommer att lagras här, säger han.
På lördag kommer Sean Dockrey att hålla i ett samtal på Konsthallen med utgångspunkt från en artikel i New York Times Data Center Overload skriven av Tom Vanderbilt 2009.