Remembering red
Kulturens hus, Luleå
80 år skulle han ha fyllt i december, den amerikanske jazzbasisten Red Mitchell, som gjorde folkhemmet Sverige till sin spelplats i protest mot 1960-talets krigförande USA. Red gick bort på 1990-talet, men hans minne förs vidare av en generation sobra musiker av traditionalistiskt modernt snitt.
Just nu turnerar gentlemännen Roger Kellaway, piano; Georg Riedel, bas; Jan Allan, trumpet, med ett program kallat Remembering Red. Det tidlösa i form av standardlåtar, plus mer eller mindre uttalade minnen av jazzens stora, blandas med det tidiga 1960-talets epokgörande modernism. Det är snyggt, det är feel-good, det är en sorts Polarprisjazz Light - och detta inte sagt som någon sarkasm, utan som kategorisering av en jazzens huvudfåra som kommer att finnas så länge minnet finns. Det är inte konstigt att kvällens kraftigaste bifall gavs Att angöra en brygga, Lasse Färnlöfs finstämda klassiker, en påminnelse om det ljuva 1960-talet, om de kära döda Tage Danielsson och Monica Zetterlund. Minnet får sitt på alla plan: låtar - standards som Indian Summer och All the Things You Are; spelstilar - Roger Kellaway är en suverän stride-pianist, och Georg Riedel påminner mycket om Red Mitchell själv ... Vågar jag häda och tycka att Riedel nästan är snäppet bättre? Känd för den breda publiken som kompositör av Pippi- och Emilvisor är Riedel faktiskt en världsbasist. Och på det tekniska planet väcks härliga minnen - Jan Allans klara ton och distinkta frasering tar lyssnaren med på en minnesresa som börjar ända borta hos Bix Beiderbecke och förhoppningsvis aldrig slutar. Tråkigt då att trion är så föga samspelt. Särskilt konsertens inledning skämdes av detta - kombinationen trumpet-piano-bas kräver en oerhörd omsorg om dynamik och lyssnandet musikerna emellan. Numren på två lyckades mycket bättre, särskilt Riedels och Allans lumparminne SoldIMusik ... en pärla från 1960, där man mindes både Harry Arnold och Lars Gullin. En dubbel-CD har spelats in, konserten Remembering Red kommer i P2 - man kan inte säga annat än att Red Mitchell är i tacksamt minne bevarad.