Mogna för debut

1. Två blonda systrar med "mogna" gitarrpoplåtar - det är inte för inte att man tänker Lili & Sussies comebackplatta här?
- Njae, näe. Det finns ganska många olikheter mellan oss, till exempel att musikstilen och... är jag har aldrig hört någon jämföra oss med dem förut.

2. Nähä. Men om jag var musikjournalist från södra Sverige skulle jag garanterat fråga er nåt i stil med: "Er musik är rätt melankolisk, blir man så av att växa upp bland snödrivor och fjäll?" Är det så?
- Ja, det tror jag. Man kanske blir det av att växa upp i ödsligheten och när vi inte hade så mycket annat att göra än att spela musik. Plus att det är så olidligt vackert uppe i Jäkkvik. Man blir nog lite av en romantiker och melankolisk. Vi älskar ju också det vackra i naturen och det där som vi kommer från. Om man lyssnar noga finns det också ganska många naturmetaforer i våra texter.

3. Vad säger era gamla vänner, bekanta och grannar i Jäkkvik om systrarna Larneryd som blivit popstjärnor nu då?
- Vi är nästan aldrig där uppe så jag vet inte. Sedan vi var 16 och flyttade har vi inte varit där så mycket alls. Vi funderar på att åka upp igen för att se hur det är, det har nog ändrats en hel del sedan sist. Mamma och pappa flyttade för några år sedan också, så vi har egentligen ingen släkt kvar där uppe heller.

4.... Åsså har ni jobbat med producenten Kjell Nästén på plattan, hur hittade ni honom?
- Vi hade hört talas om honom så jag bestämde mig för att ta kontakt med honom när vi nu visste att vi ville göra en skiva. Han har en studio i Skellefteå men vi har egentligen bara varit där och sjungit in. Sedan har vi använt oss av internet, för att vi ska slippa resa, och skickat arrangemang fram och tillbaka när vi gjorde allt klart.

5. Läste er biografi precis där ni skriver om er själva: "One day we decided to climb to the top of a mountain. We brought no other packing than paper, watercolors and a portable cassette player. It took us many hours to get up there" - menar ni allvar med det där?
- Jo, men vi gjorde ju det. Vi tog med oss lite vattenfärg, en kasettspelare och allt det där. Packade bara det viktigaste och gick till fjället Peljekaise. Vi har inte direkt varit friluftsmänniskor tidigare så vi tog vad vi hade. Efter nästan en hel dag i spåret kom vi fram och sate på bandspelaren och sjöng gamla Heart-låtar (känt hårdrocksband på 1980-talet) som I want you so bad, sen stod vi där och drömde ett tag, innan vi gick ned igen. Det var en viktig händelse för vår musik och jag tror vi hittade någon slags bra inspiration där.