Mordiskt makabra musical-manövrer

Var det någon som var särskilt lämpad att regissera filmen om den mordiske barberaren Sweeney Todd, så var det självklart den aparte och alldeles lagom lugubre Tim Burton (fast David Lynch hade nog också klarat av det). Burton är definitivt mannen att administera denna till åtminstone 90 procent strikt framsjungna film (baserad på en mycket framgångsrik musical, som i sin tur bygger på en pjäs och den kanske har en faktisk bakgrund) som sina främsta underhållningsingredienser inräknar seriemord, kannibalism och hämnd. Johnny Depp (lika bra som alltid, med den här regissören) bildar återigen radarpar med Burton (sjätte gången nu, om jag räknat rätt, och vi glömmer aldrig Edward Scissorhands, Ed Wood, Sleepy Hollow och Kalle och chokladfabriken) och för första gången i sin karriär sjunger han (eller: talsjunger - som alla skådespelare bör klara av), samt snittar strupen av sina offer/kunder samt ser till så att de hamnar i källaren hos mrs. Lovett (Helena Bonham Carter; även hon en asketiskt njutbar veteran i Burton-sammanhang och dessutom hans hustru) som gör häftigt efterfrågade köttpajer av dem. Alltsammans har att göra med en hämnd, som i och för sig spårar ut och till sist får närmast ålderdomligt grekiska tragediövertoner. Utspelande sig i ett dimmigt, fuktigt och virtuost återskapat 1800-tals-London, som känns igen från alla Dickens-böcker och filmer. Och med sant vidriga birollstolkningar från Alan Rickman, som en hänsynslös domare och Timothy Spall, som en mera än mutbar tjänsteman. Samt Sacha Baron Cohen (Borat, alltså) som en rivaliserande, men inte fullt ut lika vass barberare. Det blir en mordiskt makaber musical-manöver av detta. Onekligen med ett övermått av blodiga splattereffekter men med massor av fina Stephen Sondheim-sånger, stämningsfullt foto av Dariusz Wolski och oerhörda scenbyggen signerade Dante Ferretti. Vi Burton-diggare blir inte besvikna. Andra kanske överrumplas av allt blodet. Men en smaskig upplevelse, långt utöver det ordinarie, är det i alla fall. Definitivt.

Mordiskt makabra musical-manövrer

Vi Burton-diggare blir inte besvikna. Andra kanske överrumplas av allt blodet. Men en smaskig upplevelse, långt utöver det ordinarie, är det i alla fall. Det skriver Kurirens Rolf Nilsén om filmen Sweeney Todd.