Motiv som inte låter vänta på sig

I februari för 25 år sedan anlände den nya personalchefen till Björkliden. Det var minus 30 grader kallt och hon kommer aldrig att glömma norrskenet på himlen den första natten då hon blickade ut från sin tjänstebostad. Det var början på en fantastisk vistelse som skulle komma att bli en lång rad av år. Det första bildspelet gjorde hon redan 1982. Sedan följde fler bildspel, utställningar, fotokurser och även en bok med titeln Lappland ? ett ljusår. 1996 bytte hon personalansvar mot nya projekt i grannbyn Abisko där hon slagit ned sina bopålar. Samma år fick hon ett viktigt erkännande genom Borg Mesch-stipendiet av Kiruna kommun för sin fotografiska kulturgärning. Sällan människor med En kväll i september visar Åsa Kullin sitt bildspel som så många gånger förr för fjällhotellets gäster i Björkliden. Det är sällan några människor med på hennes bilder. I stället blir det hennes berättarröst som skapar närvaro och levandegör bilderna på den vita duken. ? Ljuset, du skall måla med ljuset sa han till mig. Han är den framlidne fotografen Sven Hörnell med ateljé i Riksgränsen och som var hennes främste rådgivare. Storslagna vyer Genom kameralinsen fångar Åsa Kullin både fjällvärldens storslagna vyer och detaljerna på marken. Härifrån är det inte långt till Norge och dit drar hon gärna. Ett av jordens vackraste länder, säger hon och visar bilder från visiten bland 60.000 lunnefåglar på en ö utanför Andöya. Men ofta hittar hon sina motiv på närmare håll. En frostros på rutan eller en nattlig molnformation över Abisko. ? Då är det bara på med byxorna och ut, för den kommer inte igen. Pengarna som hon fick för boken Lappland ? ett ljusår gav startkapital för husbygget i Abisko. Här bor hon med två katter som uppnått de aktningsvärda åldrarna 17 respektive 15 år. Själv närmar hon sig 65, något som hon aldrig tänker på och knappast någon annan heller för den delen. Ändå har hennes händelserika liv kantats av många prövningar. Det är inget hon försöker dölja bakom de, kanske just på grund av påfrestningarna, sympatiska anletsdragen. Skriver bok om sitt liv Hon är född och uppvuxen i huvudstaden och tillbringade 20 år i Tyskland och USA, innan hon 1980 återvände till ett Stockholm som hon fann mycket förändrat. Det var då hon bestämde sig för att ta jobbet i Björkliden. Ända sedan tolv års ålder har hon skrivit dagbok och nu skriver hon på en bok om sitt liv. ? Jag skriver om hur jag ser på livet. Kvinnor ska stå på sig, göra vad de vill och gå sina egna vägar. Kan jag så kan alla. Och det är bra att skriva av sig. ? Pappa söp ihjäl sig, mamma försökte så gott det gick, min son dog i aids för tio år sedan. Men, säger hon övertygande, man överlever. Koftans mönsterstickade ok i glödande höstfärger står i djup kontrast till den i övrigt svarta klädseln. Under den långa kjolen sticker de vackra handsydda stövlarna fram. ? De kommer från en by på den grekiska ön Karpathos som styrs av ett matriarkat. Det finns några få kvinnostyren kvar i världen. Men jag tycker att vi skall ha en blandning. Och det är vi kvinnor som kan förändra förhållandena, vi har ju ansvar för barnen. Inte oväntat älskar Åsa Kullin att vara ute i naturen. Nuförtiden nöjer hon sig med kortare turer med lätt packning på fjället. Hon beskriver sig själv som en glad lax. Om hennes bilder får människor att ?flumma? rakt ut i naturen är hon nöjd. Hon kan hjälpa oss att se de små tingen och att glädjas åt dem. När anläggningarna stänger och turisterna har åkt hem kan det väl bli ensamt att bo i fjällen? ? Jag känner mig aldrig ensam för jag är sams med mig själv.

Motiv som inte låter vänta på sig

Färger och formationer på himlen, marken och vattnet varar ibland bara några korta ögonblick. Fotograf Åsa Kullin i Abisko ger sig tid att fånga fjällnaturens fenomen. Hon har alltid kameran med sig och med den vill hon måla med ljus.