Musik att tycka om från året som gått

Mycket otrendig musik. Men tala gärna om för Tomten att den finns och att den borde fördelas till dem som har varit tillräckligt snälla under året. Så bra är den. Faktiskt. Inte ett öra är torrt ? men lyssna och känn er snälla. Så kanske ni också får en eller annan platta! I vilket fall som helst: Have A Merry och ett Gott Nytt! 1. A Musical History The Band. Kostar över 800 spänn men är faktiskt en CD-låda som man har svårt att leva vidare utan. 5 cd och en dvd samt den allra bästa rockmusik som kanske har gjorts. Någonsin. 2. Georgia Hard Robbie Fulks. Knepig och knåpig country in till själva benet. Goodbye Cruel Girl kan vara årets hetsigaste och stompigaste låt, från en traditionalist med musikalisk järnkoll. 3: Solo Acoustics Jackson Browne. Han har skrivit fem?sex av de vackraste rockballaderna någonsin. De finns med här, bland de övriga vackra soloakustiska versionerna av hans klassiker. 4: Devils and Dust Bruce Springsteen. Blev bara bättre och bättre och bättre och ... 5: Countryman Willie Nelson. Farbror Willie röker gärna en joint och lyssnar på reggae. Här gör han vissa av sina egna gamla låtar enligt den manualen och plockar in Toots Hibbert i Worried Man. Extremt snyggt. 6: The Outsider Rodney Crowell. Blytungt skoningslös country och rock, från en man som varit med. Om ett. Och annat. 7: Fair and Square John Prine. En evig hjälte. Första plattan med något nytt på nio år, från en man som slog cancern på käften och som fortfarande berättar en medfaren och väderbiten historia bättre än någon annan. 8: Blame the Vain Dwight Yoakam. Någon kan ju tala om för Dwight hur man gör en medioker countryplatta. Själv vet han det inte. 9: Bronx Blue Dion. Extraordinära versioner av gamla Muddy Waters? och andra bluesmäns låtar, av en tidlös rock?n?doo wop-grabb från Bronx, som har djup soul i allt han gör. Fortfarande. 10: A Bigger Bang The Rolling Stones. Det bästa som Keith å Mick å Charlie å Ron har gjort. På längre tid än någon ids sätta sig ner och räkna fram. 11: Master of Disaster John Hiatt. När en av de bästa rocktextförfattarna någonsin sjunger om My Thunderbird och för övrigt vad som helst annars ? då skaffar man sig den plattan som han gör det på. 12: Högtryck Ulf Lundell. Micke Persbrandts eventuellt blivande svärfar harklade sig, spottade ut och lade fram sin bästa rockplatta på ? tja, mycket, mycket länge, i alla fall. 13: Get Behind Me Satan White Stripes. Högoktanigt hetskaxig rock?n?roll. Med respekt, tack så mycket. 14: Aha Shake Heartbreak Kings of Leon. Barska unga slynglar från Södern, som känns allt nödvändigare i en dyster värld. 15: Chávez Ravine Ry Cooder. När Ryland P. Cooder kom med sin första soloplatta på längre tid än någon orkar hålla reda på, så var det en affär som skildrade ett Los Angeles som inte längre finns. Magiskt. 16: Cold Roses Ryan Adams. Av hans trippel med album under året så var det här den som kommer att hålla till nästa år. Och kanske ännu längre också. 17: Cost of Living Delbert McClinton. Ärrad blues- och tuff honky tonk musik som Delbert har gjort på det här viset i 40 år. Men han gör den ju lika bra fortfarande så ... 18: Legend Johnny Cash. Excellent CD-box där allt det väsentliga med The Man In Black finns. Samt en del bonusar också. 19: Live Lucinda Williams. Starkt och armsvettsframkallande med Lucinda ? en kvinna som aldrig gör någon besviken. 20: Highways and Heartaches Emmylou Harris. Det bästa och mest oundvikliga med en countrykvinna som kan få tuffa män att gråta som värnlösa små barn.

Musik att tycka om från året som gått

Under det år som fortfarande heter 2005 och som pågår ännu en dryg vecka, så kom jag att lyssna på ? och tycka säreget mycket om ? bland annat följande sorters musik.