Mutt-fritt ? ett sätt att spara pengar

KRÖNIKA Först blir jag tjurig och barnsligt gnällig med armarna i kors och putande underläpp. Spottar ut den ena irriterade kommentaren efter den andra. ?Om jag är en mutta, innebär det då att allt mitt hår är mutthår??, frågar jag till exempel min tillfälliga fiende. Efter några koppar kaffe och diverse diskussioner säger vi hej då och skiljs åt vid standardfiket, jag för att gå hem och värma lite mat, vännerna för att fortsätta vidare mot en av stadens restauranger. Då först landar det hela, jag är inte ett dugg tjurig eller gnällig längre, snarare fundersam och lite nedstämd. De människor som jag skulle kalla bästa vänner har plötsligt dragit en gräns och ställt sig på andra sidan av linjen, och där är jag inte välkommen. Varför finns alltid genus närvarande någonstans i bakhuvudet? Vi kan bada bastu tillsammans, gå på bio, tja, vad som helst, men vissa gånger är man helt enkelt inte välkommen. Kan detta möjligtvis vara av samma art som fenomenet åldersskillnad som vi tenderar att hålla ganska så hårt på? Om man umgås med en människa och känner att kugghjulen passar ihop, det funkar bra, vad är då reglerna? ?Yes, här har jag hittat en person som jag trivs med?, är väl den spontana reaktionen, men ska man då gå tvekande in i vänskapen på grund av små bagateller som ålder, kön eller någonting annat antagligen lika oväsentligt? Många gånger har omgivningen förväxlat killkompisarna med pojkvännen och visst har man fått höra kommentarer om sitt val av vänner, för det är ju typiskt ofint av en tjej att springa efter en massa killar hela tiden, eller hur var det nu igen? Ganska skrattretande egentligen, att det till och med finns normer för vänskap. Läste om fi, feministiskt initiativ, de ville slopa den könsrelaterade namnlagen. Kanske det hade gått bättre för mig om jag hetat Jonas, snaggat mig och placerat en socka på väl valt ställe i byxorna? Kanske hade jag varit accepterad av flickvännerna, omgivningen och av killarna själva. Jag ska passa på att poängtera att jag inte har någonting som helst emot traditionella herrmiddagar eller tjejkvällar över huvud taget! Så har jag fått det sagt också. Mutt-fritt eller inte, efter den avklarade mutt-fria middagen drog 30 procent av truppen hem till sina damer för att mysa på. När jag sitter och skriver och funderar slår jag på måfå upp ?mutta? i Svenska akademiens ordlista. Där beskrivs det med orden; gömma; spara; vara sparsam, snåla. En smula oväntat men plötsligt har vi förklaringen rakt framför näsan. Det var ju inte för att jag var tjej som jag inte fick följa med, utan snarare för att jag skulle spara pengar! Jippi! Då får jag ju följa med nästan gång det är mutt(spar)fritt eftersom jag gått och skaffat mig ett jobb och inte behöver snåla med tillgångarna. Tänk så dumt att gå och tjura när allt mina underbara killkompisar ville var att spara mina stålar, ja, tacka vet jag vänner!

Mutt-fritt ? ett sätt att spara pengar

?Du är inte välkommen i kväll för det är mutt-fritt?, nickar en vän av det motsatta könet till mig. På en handvändning blir jag plötsligt ett kön, en brud, någonting avvikande från gänget.