När allt överflödigt rensats bort

Förra året kom Helena Erikssons De, bara, där den avslutande avdelningen inleds med orden "logiska undersökningar". Årets bok - Logiska undersökningar - är en direkt fortsättning på den boken. Förordet som inleds med orden "Arbete kontroll varför detta arbete?" och består av meningar fulla av pauser, anknyter även i formen till den förra bokens slutdel. Omslagen till Helena Erikssons böcker är intressanta. Omslaget till De, bara förställer två kvinnor och en man. Den ena kvinnan till synes avsvimmad, uppfångad av en annan kvinna medan en man handfallen tittar på. Tre personer rör sig genom den boken. I Logiska undersökningar fortsätter Helena Eriksson sin undersökning av de tre personerna och deras förhållande. De står i regnet, de väntar och inte så mycket händer. Det regnar, kläder tas av och på. Jaget skrattar, får inte tag på honom, längtar efter honom. "Jag väntade på honom men han kom inte Jag väntade på henne, men tröttnade på att vänta och gick min väg" Så rakt, enkelt och kortfattat är språket i boken, nästan kyligt. Personbeskrivningen inskränker sig till "Vit skjorta, slips, grå byxor". Helena Erikssons språk är sakligt, distanserat, som om varje känslosamt ord skulle kunna få tillvaron att brisera. Man orkar bara bry sig om ett visst antal personer, men antalet är individuellt. Alla överflödiga beskrivningar har rensats bort. Det sakliga beskrivandet bidrar till känslan av att allt utspelar sig i ett suddigt fjärran. "man behöver inte lyssna på musiken eller fläktarna eller espressomaskinerna man behöver inte besvara alla brev alla frågor omedelbart" Omslagsbilden på Logiska undersökningar föreställer en kvinna i kjol och behå. Hon håller i sina händer en seg massa, som rinner ut över hennes knä.