Nina Burton vinner stor respekt

Nina Burton
Den nya kvinnostaden ? Pionjärer och glömda kvinnor under tvåtusen år
Albert Bonniers Förlag

Kultur och Nöje2005-11-30 06:30
Poeten och essäisten Nina Burton har lagt ned ett imponerande arbete på boken Den nya kvinnostaden. Från antikens naturforskare och poeter till 1900-talets nobelpriser och erövringar av luft och rymd spänner hennes resa. Under dessa tvåtusen år har en rad kvinnor genom konstnärliga eller vetenskapliga gärningar gjort banbrytande upptäckter. Många av dessa kvinnor har förblivit osynliga genom historien. Det är om dem som bokens samling av biografier till stor del handlar om.<br>Att det bakom varje framgångsrik man står en kvinna gäller till viss del fortfarande och det är inte bara markservice och ansvaret för barnen som varit kvinnans lott. För många män inom vetenskapen och konsten har det varit naturligt att få ta åt sig hela äran för det som varit deras hustrurs eller kvinnliga medarbetares verk.<br>Nina Burton vinner stor respekt för sina levande berättelser och att hon går så vetenskapligt till väga. Hon har inte bara studerat källorna och det ofta blygsamma materialet som finns kvar åt eftervärlden. <br>Hon har varit på plats och försökt skapa sig en egen bild av den miljö och den atmosfär som kanske präglade de verksamma kvinnorna. Av Hildegard von Bingens första kloster i Rupertsberg vid floden Rhen finns knappt ruinerna kvar. Nina Burton går in i hennes krypta som i dag ligger under en stormarknad och används mest till personalfester.<br>Bakom murarna i klostren fick 1100-talets kvinnor en fristad. Från fönstren i klostercellerna beskrev de vad de såg av världen. De forskade och skrev essäer, lyrik, berättelser och drama. För att inte tala om konst och musik.<br>De flesta kvinnliga kompositörerna fick verka i skuggan av sina män. Burton berättar om Haydns inlåsta elev, om Clara Wieck Schumann och Alma Mahler. Den sistnämnda som efter att hon gift sig blev förbjuden att komponera. Hennes yrke skulle efter giftermålet enbart vara att göra Gustav lycklig.<br>När det gäller måleri fastnar jag av någon anledning för historien om Maria Sibylla Merian, som studerade och målade silkesfjärilen och andra insekter innan hon gav sig i väg till Surinam 1699. Hon kom tillbaka med ett digert arbete som gav vetenskapen detaljerade upplysningar förutom de stora konstverk hennes målningar också var. Linné heter hennes efterföljare. Enligt Burton tar han viss notis om henne men inte så mycket mer.<br>Boken slutar på 1900-talet med Alexandra David-Néels pilgrimsvandring. Nina Burtons skildring av kvinnor genom historien ger en god inblick om villkoren för adelns och borgerskapets kvinnliga banbrytare. Efter de fattiga är spåren igensopade. De skulle också ha kunnat berätta om kvinnors stora landvinningar för bättre levnadsvillkor. Vi vet att många blev jagade som häxor. Vår bildningshistoria är inte så lång och de besuttna har alltid haft ett försprång.<br>Men för det kan inte Nina Burton lastas. Inspirerad av den anda i vilken Bingen, Merian, Somersville och alla de andra oförtrutet beskrivit och utforskat världen, har hon lämnat ett mycket värdefullt bidrag.<br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!