Vi lågsniffar över molnhavet, det är jungfrutur för den nya flyglinjen Arctic Airlinc till Tromsø och planet är fyllt av förväntansfulla filmarbetare från Oulo och Luleå. Solen sjunker allt djupare ned i molnhorizonten ju längre norrut vi kommer. När vi landar i Tromsø efter en timmas flygfärd, möter vi en stad som inte sett solen på två månader. I polarnatten måste man hitta sina egna ljusglimtar och Tromsøborna vet hur man gör. I år är det tjugofjärde gången som TIFF, Tromsø internationella filmfestival, en av Norges största kulturella evenemang, gör middagsmörkret uthärdligt.
Öppningsfilm
Några timmar senare möts festivalens öppningsfilm, Mig äger ingen, av stående ovationer från en fullsatt biosalong. Filmpool Nord är samproducent och filmen är delvis inspelad i Norrbotten. Regissören Kjell-Åke Andersson bugar och vinkar till publiken, nästan generad över uppståndelsen.
Fokus Kino är hjärtat i festivalen. Rådhuset huserar på övervåningen och en trappa ner väntar sex högklassiga biografsalar där den största rymmer 450 besökare. Och då är ändå Fokus Kino bara ett av sex visningsställen under festivalen.
Kamp mot tiden
Samtidigt, någon annanstans i Tromsø, lägger filmaren Gunilla Bresky sista handen vid sin långfilmsdokumentär Jag stannar tiden. De senaste dygnen har varit en kamp mot klockan för att alla pusselbitar ska komma på plats till premiären.
– Jag fick en smärre chock när jag fick veta att festivalen valt att ta med min film i huvudprogrammet, berättar Gunilla Bresky. Det är Barents största filmfestival och det är jätteviktig för mig att visa den just här, mycket viktigare än Göteborgs filmfestival.
Rysk filmfotograf
Jag stannar tiden är berättelsen om den ryske filmfotografen Vladislav Mikosja vars liv förändras drastiskt den sommarnatt då tyskarna inleder sin invasion av Sovjetunionen. Vladislav Mikosja anmäler sig till tjänst och får dokumentera krigets grymheter på ett plågsamt närgånget sätt. Hans starka bilder och poetiska dagboksanteckningar, driver filmen framåt. Men andra världskrigets turbulenser tar honom också ut på oväntade äventyr, bland annat får Vladislav Mikosja möta filmstjärnan Ingrid Bergman och blir hembjuden till Charlie Chaplins studio.
– Jag hade berättelsen klar från början, men sedan gällde det att hitta alla bilderna. Det har tagit mig sex år att bli färdig med filmen. Man måste ha ett oändligt tålamod.
Omkring 90 procent av filmen består av arkivmaterial, som det gäller att strukturera och hitta i god kvalitét, berättar Gunilla.
– Sedan kostar det mycket att köpa rättigheterna till arkivfilm. I ryska arkiven kostar det 60 € per sekund, och i England kostar det 75 pund per sekund. Men värst är Sveriges Television som tar 55 000 kronor per minut arkivmaterial.
Pressvisning
Efter den första pressvisningen är Gunilla Bresky märkbart lättad, alla pusselbitarna är på plats och filmen fungerar på stor duk. Hur det går för henne i den prestigefyllda huvudtävlingen blir klart först på lördag kväll.
– Tromsø är den häftigaste filmfestivalen jag varit på, och jag har varit på många. Jag är grymt avundsjuk på den här festivalen. Varför har vi inte en liknande i Luleå? Det här är en festival för befolkningen, och de kommer i tiotusental. Du märker ju hur hela staden får biofeber den här veckan.