Ny bok: Vila i det vackra och vemodiga livet
Ungefär var tredje år under de senaste 34 åren har Olle Orrje kommit med en diktsamling. Jag har inte läst hans första men i alla fall de senaste 20 åren har de sett ganska lika ut.
handslag mot aftonen. Ett ensamt steg över berget staketens vemod nyponblommor och infångade humlor
vid bassängen. Så inleds Orrjes senaste diktsamling Avstamp i det blå. Lugn och eftertänksamhet är ord som beskriver dikterna. Där finns även en del smärta, men en smärta som ålder och resignation lagt ett försonande filter över. "Vi blir alla kölhalade genom livet / Pressade på den / ena eftergiften / efter den andra. / Vi står där och / ser solen gå ner." Orrje är de banalas mästare. Han beskriver blad som rör sig i vinden, ljuset och skuggorna, molnens långsamma förflyttningar och tallarna som lutar. Hans ser och beskriver det som vi oftast hastar förbi, hans ord fördjupar vardagen. "Himlen / en oplöjd åker i grått och blått / och jag ser plötsligt fönsterhaken/ till vänster om mittkarmen." Med åren har hans dikter blivit kortare och enklare. Ibland kan jag önska mig en fortsättning och fördjupning av det som är en vacker beskrivning, en väl uppmålad scen där någonting ska utspelas. Men mestadels kan jag bara vila i beskrivningar av här och nu. Av det vackra, vemodig livet. Här finns inga metaforer eller behov av att leta efter några djupare betydelser bakom orden. Dikten Aftonsång beskriver nog bara en afton om sommaren: "Nedtrampade stigar mot andra mål. Yra och myror i skorna. Aftonsång i fåglars klagokör och en vacker blomma på berget Jag glider mellan alla spjälor lyckligt på drift." Det räcker gott så. För precis som Olle Orrje säger i en av dikterna, var det få som i diktens värld lyssnade efter suset från gatan eller vindens rassel i träden.
Olle Orrje Avstamp i det blå Albert Bonniers Förlag
Så jobbar vi med nyheter