Med över 300 visor satte Evert Taube outplånliga fotspår i det svenska vislandskapet. Nu publiceras flera låtar på nytt i boken Evert Taube - 50 visor i urval av Sven-Bertil Taube.
- Jag försökte välja dem så att de skulle spegla bredden i Evert Taubes repertoar. Han skrev ju allt från kärlekslyrik till sjömansvalser och argentinska tangos. Det var ett velande in i det sista, berättar Sven-Bertil Taube.
Verklighetens Carmencita
Förutom noter finns även bilder och bakgrundstexter till varje visa. Dessutom innehåller boken en biografi av Petter Karlsson, som har grävt djupt i Taubearkivet för att kartlägga såväl verklighetens Carmencita som skaldens berömda sjöfartsäventyr.
Carmencita hette egentligen Cecilia och var en 15-årig syster till en av Taubes bekanta. Enligt hennes ättlingar dansade de aldrig tango tillsammans eftersom det ansågs alldeles för erotiskt, och något frieri ska det inte ha varit tal om.
Som så ofta hade Evert Taube tagit ut svängarna under skrivprocessen. När han åter besökte byn Samborombón med ett svenskt tv-team 1964 visade han glatt upp krogen där han och Carmencita hade träffats. Först när tv-kamerorna stängts av kom en äldre man fram och upplyste Taube om att krogen byggdes mer än 15 år senare än vad han hade hävdat.
"Är det mitt fel att ni har byggt ett hus som jag har hittat på?" ska skalden genast ha svarat.
"Klassiker som berör"
Nu är det länge sedan som Evert Taube red över Pampas slätter. Sven-Bertil Taube tror dock att visorna kommer att fortsätta att hitta nya lyssnare, trots att dagens unga har all världens musik att välja mellan.
- Visorna är klassiker som berör människor och livet och tål att höras flera gånger. Jag tror att nya generationer kommer att upptäcka sin Taube precis som jag själv upptäckte Bellman som ung. När de tröttnar på popmusiken, buller och bång och sådant där "I love you, I love you" så blir Taube spännande för att texterna verkligen handlar om något.
Tog bort olämpligt ord
Ibland sätter dock tiden så djupa spår i en visa att den måste ändras. Som i fallet med Tatuerarevalsen från 1929, som i sin originalversion innehåller textraden "borta i Bahia. Hej! Sjung faderia. Var det bara negrer och skräll och skrik."
- Det säger man ju inte i dag. Men det var inga svårigheter att ta bort det för i den föregående versen finns en fras som passar precis lika bra, säger Sven-Bertil Taube.
Vilken är din egen favoritvisa?
- Så länge skutan kan gå är en stor sång och Så skimrande var aldrig havet en vacker kärleksvisa. Sedan tycker jag att Fritiof i Arkadien är rolig. Den är musikaliskt underhållande och så klättrar han runt och träffar nakna flickor.