Ny konstsiluett i Stockholm
Ett stort strykjärn har den kallats för. Bonniers konsthall är fem våningar hög, byggd i stål, med glasfasad som syns på långt håll.
I den nedre delen håller konsthallen till, högre upp hyrs kontorslokaler ut till andra företag. Arkitekten bakom byggnaden är Johan Celsing, som tidigare ritat Millesgårdens nya utställningsdel och Skissernas museum i Skåne.
Redan har han fått fina omdömen för den nya konsthallen, som kallats både spektakulär och intelligent.
- Vi ville skapa en öppen och flexibel konsthall som gör något spännande av den triangulära byggplatsen. Utställningsrummen består av en stor sal med sju meters höjd och dagsljus från taket. Dessutom finns en mindre sal samt flera intilliggande ytor som genom glasfasaden får full visuell kontakt med staden, säger Johan Celsing i ett pressmeddelande.
Konsthallschefen Sara Arrhenius ser byggnadens potential när det gäller att visa samtida konst.
Ingen skattkista
- Den har varit en viktig del av våra tankar kring programmet. Öppenheten och den transparens som finns - det är verkligen inte en skattkista eller ett mausoleum. Den signalerar öppenhet, kom in och titta. Den ligger mitt i stan, nästan på gatan. Det är jätteviktigt. Vi jobbar med ett program som är utåtriktat och som bjuder in publiken, med ett starkt tilltal.
Först ut i utställningssalarna är en historisk presentation av den stiftelse som står bakom konsthallen. Cecilia Edefalk och Karin Mamma Andersson är två av de konstnärer som fått stiftelsen Maria Bonnier Dahlins stipendium - i dag välkända och framgångsrika även utomlands. Andra etablerade namn bland de 52 stipendiaterna är
Jacob Dahlgren, Martin Wickström och Linn Fernström.
- I och med att stiftelsen firar 20-årsjubileum är det ett naturligt sätt att visa varifrån vi kommer. Vi har bett konstnärerna visa nya verk. Det är otroligt att alla fortfarande är konstnärligt aktiva, säger Sara Arrhenius.
Det konstnärerna har gemensamt är i stort sett bara stipendiet - möjligen också de ugglor som återkommer i några av verken. Det ger en utställning med en mängd olika arbetssätt; måleri, skulptur, video, installationer och så vidare. En bra bild av svensk samtidskonst och hur den har utvecklats under de 20 åren, menar Sara Arrhenius. Brokig, nästan stökig
Tillfälliga utställningar
- Samtliga verk är inlånade. Stiftelsen köper konst av stipendiaterna och Bonnierfamiljen och Bonnierföretagen har konstsamlingar. Men konsthallen är en plats för tillfälliga utställningar.
I huset ryms också en gästateljé. Den är inte tänkt som stipendieateljé, i stället ska de konstnärer som gör verk specifikt för konsthallens utställningar kunna arbeta här.
- Vi kommer ur en tradition att stödja konst och vi kommer be konstnärer göra nya verk för oss. Vi är med och ser till att ny konst kan bli till.
Den 24 september öppnar Bonniers konsthall.
Så jobbar vi med nyheter