Nyskrivna nordliga pjäser frånvarande

Dramatiska teatern i centrala Archangelsk har det senaste året varit helt inbäddat i byggnadsställningar och presenningar. Att ta sig upp till teaterdirektören Alexander Dunajevs arbetsrum blir till en irrfärd genom gångar, trappor, salar och hissar. En uniformerad vakt ledsagar genom labyrinten. Den vänlige unge teaterdirektören tar sig tid att berätta om hur den nedgångna teatern nu är på väg upp ur depressionen.
Efter perestrojkan rasade ekonomin på institutionsteatrarna. Löner betalades inte ut, semesterresor och förmåner försvann. De ålderstigna skådespelarna fick söka jobb på sidan om för att klara sig. Publiken ville i eländet mest ha komedier och operetter.
Med de ökade oljeintäkterna har samhällsekonomin börjat komma i någorlunda balans. President Putins nyckelord är stabilitet och ett starkt Ryssland. Teaterdirektör Dunajev hyllar den ryska teatertraditionen.

Unika dramatiker
- Tjechov och de andra stora dramatikerna var världsunika och förtjänar att spelas om och om igen, för nya generationer, menar han. Uppsättningarna blir förstås olika med olika regissörer. Körsbärsträdgården eller Tre systrar spelas inte på samma sätt idag som på 1800-talet.
Utländsk dramatik är heller inte främmande för Dunajev. I fjol brändes mycket krut på en stor uppsättning av Shakespeares Rickard III. Pjäsen gick för utsålda hus. Men den ledde också till en hätsk debatt i tidningarna när Viktor Panov, direktör för Ungdomsteatern, öppet kritiserade uppsättningen för att vara undermålig och dålig. Dunajev fick ducka men kunde också visa på fina publiksiffror för Rickard III och överlag, också för de lättare pjäserna och teaterns barnsatsningar.

Dyr renovering
Men hur mycket kostar då renoveringen av dramateatern? Frågan återkommer.
- Mycket, berättar teaterdirektören, men vill inte redovisa några siffror.
Informationen får man i stället utanför teaterhuset. För 2006 finns 600 miljoner rubel (drygt 200 miljoner kronor) i statliga medel anslagna, och arbetet fortsätter nästa år. Pengarna kommer direkt från Finansdepartementet där den ansvarige ministern kommer från just Archangelsk. Sånt talar man tyst om, men alla känner till det.
På Ungdomsteatern har Viktor Panov kallat till presskonferens. Teaterns träbyggnad några hundra meter från Dramateatern håller också på att renoveras, om än i mindre skala. Panov är ett veritabelt verbalt fyrverkeri. I över en timme gestikulerar han, ryter till, skrattar, läser ur Peter Brooks bok, hoppar upp och sätter sig igen. Nonstop. Journalisterna är utmattade och orkar knappt fråga efteråt. Men Panovs budskap är häpnadsväckande.

Död teater
- Ungdomsteatern är död, utbrister han. Den är inte döende, utan just död. Och det måste den vara om den ska kunna väckas till liv igen! Ungdomsteatern fyller 30 år. Flera skådespelare har varit med sedan starten och den gör inte skäl för namnet längre. I stället ska vi öppna den Nya Teatern! Det blir tillskott av unga skådespelare, teatern ska bli ett allaktivitetshus med restaurang, ungdomsklubb, mötesplats för företagare. Vi ska ta emot gästspel från olika delar av världen.
Efter Panovs utbrott suckar assistenten Julia Fokina.
- Vi går redan på knäna. Vi ska ha två premiärer, vår gatuteaterfestival börjar i juni och innan dess ska vi ta emot ett gästspel med en ensemble på 40 personer från Kirgizistan! Men så är det i Panovs teater. Nästa år flyttar Nya Teatern in i det nyrenoverade trähuset vid huvudgatan Troitsky i Archangelsk.
Jag går på Dramatiska teatern och ser en komedi om en förvirrad pensionerad skådespelare och hennes originella omgivning - en giftaslysten syster, en rörmokare och en småtjuv. De åldrade skådespelarna gör bra ifrån sig, med ett starkt och gripande spel. Men när den förinspelade musiken tonas in börjar det likna en TV-såpa och avslutningens lyckliga slut känns påklistrad och onödig.

Lite kritik
På scenen finns en skruttig TV-apparat i vilken president Putin då och då ses sitta och prata och prata och prata - en gnutta samhällskritik mot den träige presidenten.
På Ungdomsteatern spelar teaterelever en annan komedi. Med orutinerade skådespelare på scen kommer känslan av just skolföreställning. Den ungdomliga prägeln frammanas av ljuseffekter, musik och ett par bara bröst.
Ett problem delar teatrarna i Archangelsk med Norrbottenskollegorna - bristen på lokala dramatiker. I Archangelsk har man spelat pjäser av regionens författare Fjodor Abramov (1920-1983) och Venedikt Erofeev (1938-1990) och kommer att sätta upp pjäser om encyklopedisten Mikhail Lomonosov som levde i trakten på 1700-talet. Men nyskrivna nordliga pjäser lyser med sin frånvaro.