Det där med att inte veta vilken dag det är och att inte komma ur pyjamasen känner de flesta föräldrar igen. Ett litet barn kommer och vänder upp och ned på hela tillvaron. Plötsligt håller ingen koll på vad klockan är, frukosten äts först mitt på dagen och familjens allra yngsta medlem bestämmer allt. Det ska matas, bytas, vaggas och nattas och allt det där som förr var så enkelt blir plötsligt till närmast oöverstigliga projekt. Om det och allt annat som händer när familjen får en bebis skildrar den prisbelönta argentinska författaren och illustratören Isol (Marisol Misenta) i sin nya bok Minstingen (Alfabeta). Boken bygger på hennes egna erfarenheter av att bli förälder.
Minstingen känns som en modern version av Gunilla Woldes barnboksklassiker Emma och lillebror, men där den berättar om barnets perspektiv på det där med att få ett syskon går Isol steget längre. Minstingen är absolut en bok att läsa för äldre syskon som är trötta på skrikande bebisar som hela tiden får all uppmärksamhet. Isol berättar pedagogiskt, med en stor portion humor om hur bebisen långsamt utvecklas till en egen liten individ. Men Minstingen är också en djupt underhållande bok för alla som en gång har varit småbarnsföräldrar. Igenkänningsfaktorn är skyhög. Stökigt hemma, plötslig minnesförlust hos trötta föräldrar, men samtidigt så mycket kärlek. Samtidigt är det ofta svårt att komma ihåg exakt hur livet i bebisbubblan egentligen var. Plötsligt har liten blivit stor och det kan vara svårt att förstå hur det egentligen gick till. Då är Minstingen en fin påminnelse.