Oavbrutet kul med Kodjo och Soran

Men det blev nästan så att mitt skrattande kom att pågå ändå till söndagen. Så pass roligt var det. Faktiskt! Det var Comedy Night Special, arrangerat av Klubb i norr, i restaurangen hos Kulturens hus och flera hundra personer hade sökt sig dit - i jakt på ett (eller flera) skratt och på flykt undan det dyngsurt genomtrista första majvädret. Det visade sig fungera enbart bara bra det. De som inte hade ett akut behov av att rekonstruera sitt sönderskrattade ansikte efter det här, hade nog inte något sinne för humor alls. Finns det all anledning att ängsligt befara. Som konferencier och habil uppvärmare steg först Robert Larsson upp på scenen. Han kommer från Södra Sunderbyn men bor numera i Göteborg, skämtade vigt om skillnaderna mellan dessa platser, om att jobba som personlig assistent och om att vara innehavare av en frisyr som svårartat påminde om Lisbeth Palmes. Han krattade lite diskret gången för Kodjo Akolor, som studsade upp på scenen och totalt behärskade den för en dryg halvtimme framåt. Först instruerade han publiken hur den skulle applådera. Därefter gjorde han sig översvallande förtjänt av hur mycket applåder som helst. Kort & gott: oavbrutet skrattframkallande. Och försedd med en svada som man fick ansiktskramp bara av att ta del av. Jag har aldrig sett Kodjo Akolor tidigare, men jag har ofta haft nöjet att höra honom i P 3-programmet Morronpasset där han delar radioutrymme med Moa Svahn och Hanna Hellqvist under några morgontimmar måndag-fredag. Han påminner faktiskt en del om Eddie Murphy och han har definitivt samma kulsprutssmattrande verbala stil som denne hade förr i tiden, innan han bara gav upp och blev katatonisk. Kodjo Akolor verbalkränger blixtsnabbt på en sanslös blandning mellan svenska och engelska, slänger in skickliga imitationer och diverse överraskande ljudeffekter, förklarar att "nej, jag är INTE adopterad utan född här och heter som jag gör för att min mamma fastnade för en bok av Stephen King om en rabiesgalen hund (Cujo), beskriver vilken känsla det skulle vara att få bli den förste svarte mannen som landstiger på Mars ("vad skulle jag säga? I Have A Dream; nej, det var visst upptaget") samt slänger sig in på en utdraget detaljerad och drastiskt skojig beskrivning av hur det är att i debuten få (och ge) oralsex. Inga gränser. Alls. Inga barriärer. Heller. Jag skrattade så hårt att det kan ha misstagits för att jag, lite oväntat, talade i tungor. Sedan var det dags för den mera sublimt syrliga Stand Up som salufördes av Soran Ismail, kurd från Irak, nu bosatt i Knivsta. Han hetsade sällan upp sig, men när han avverkade sina handfasta invandrarskämt och med lugn effektivitet stilett-strimlade diverse förekommande fördomar så var han allra bäst på plan. Och man märkte hur giftet rann ner för hörntänderna och vidare ner för hakan. När han sedan avslutade med att härma läspande Sussie, som skulle undervisa en klass i sexualkunskap, så dog en del av oss. Nästan. Tydligen var inte årets mönstring med Big Comedy tidigare i veckan av speciellt bra klass. Men här hade vi några komiker i ett mindre sammanhang, som klarade sig hur bra som helst och som absolut felfritt kunde leverera. Så...vad säger man då, när allting redan är sagt? Ett gott skratt förlänger ju alltid - munnen?

Oavbrutet kul med Kodjo och Soran

I går söndag celebrerades (förhoppningsvis med ett eller annat lagom ljudligt gapskratt) den internationella skratt-dagen och det var väl bara kul (?). Själv tjuvstartade jag dock lite med skrattandet, på lördagskvällen.