Och soppan smakade ju också bra!

Hon lär, exempelvis, spöka på sin gamla arbetsplats Dramaten. Ingmar Bergman ska ha sett henne där, ett flertal gånger. Ibland tv-visas den hiskeliga 30-talsversionen av Fritiof Nilsson-Piratens rättmätiga klassiker Bombi Bitt och jag, med en synbarligen alldeles fel och överårig Sture Lagerwall i huvudrollen. Harriet Bosse är med och spelar hans mamma, den illustra Franskan. Men mestadels befann hon sig på Dramaten och spelade flitigt i förre maken Strindbergs olika pjäser. Hon lär ha avgett en väldigt definitiv tolkning av Indras dotter, i Ett drömspel. Och mellan 1927 och 1930 var hon också gift med aktören Edvin Adolphson. Bara en sån sak - den långt senare blivande och bullersamme pastor Nordström i Hemsöborna och den dito rävrött rabiate och koleriske patronen i Markurells i Wadköping; två folkligt gedigna succér som tv-serier. Nu har Strindbergs tredje och avslutande hustru plockats upp ur det metaforiska scendammet och dammats av till acceptabel belåtenhet, i Helena Siganders och Ann-Sofie Kylins liv- och blodfulla monolog Kära fröken Harriet Bosse, som gästspelade som soppteater på tisdagen inför en fullsatt men disciplinärt lågsörplande publik på teatern, scen 3. Cirka 50 fullständigt förtrollande minuter i rannsakande sällskap med en värdigt gammaldags diva, som inventerar sitt liv innan det är dags för slutgiltig avfärd till evigheten. I den enda rollen möter vi Ann-Sofie Kylin, som för 39 år sedan karvade till sig en plats i många tonårspojkars hjärtan, via sin huvudroll som den förälskade tonårsflickan i Roy Anderssons debutfilm En kärlekshistoria. Alldeles naturligt och alldeles lika mycket oförglömligt. Nu är hon en aktris, befinnande sig i limbo mellan det jordiska och det himmelska, som minns sin Gusten, har behållit hans plommonstop och porträtt, och de alltför sparsamma besöken i "guldrummet" = sovrummet. Men ändå: den kvardröjande och aldrig helt punktsatta passionen. Och så Gusten som så artigt frågade henne "skulle fröken vilja ha ett litet barn med mig?" ("ja tack" svarade unga fröken Bosse blygt och så blev det dottern Anne-Marie). Rekvisitan är en stol, ett mindre bord, en gammaldags telefon. Till den beskedliga helheten adderas Ann-Sofie Kylin i gammaldags kläder, med ett gnistrande fyrverkerispel. 50 meningsfulla minuter. Samt en himmelskt välsmakande soppa! Som kombination betraktat - oslagbart.

Och soppan smakade ju också bra!

Om Harriet Bosse (1878 - 1961) finns det en hel del att nämna och berätta, alldeles oavsett hennes kortfattade (1901-1904) och rätt otillfredställande äktenskap med nationalmonumentet August Strindberg.