Oförglömliga bekantskaper i ny roman

Författaren beordras av författarmyndigheten att skriva olika berättelser, han måste hålla sig inom den politiskt tillåtna ramen vilket är en ständig balansgång. Det han skrev för två år sedan och som godkändes då, kan ligga honom i fatet nu eftersom tiderna förändras och de politiska direktiven med dem. Därför är han kroniskt utan pengar och deprimerad för att han aldrig kan skriva de berättelser han verkligen vill skriva. Blodgivaren är till skillnad från sin vän, alltid stadd vid kassa. Det är lukrativt att ge blod, precis som en annan kinesisk författare Yu Hua berättar om i sin roman En handelsman i blod, men Blodgivaren i Nudelbagaren har dessutom utvidgat det hela till en liten verksamhet. Han håller ett kontor på en offentlig toalett mittemot sjukhuset, där han förser "illegala" gästarbetare, (dvs. kinesiska fattigbönder som tvingats iväg från sin jord) med arbetsintyg han lånat från olika fabriker. Dessa inhemska immigranter ger blod och får hälften av vad som betalas, den andra halvan tar Blodgivaren, som dessutom kan inhösta en summa från fabriksdirektören när han sedan lämnar tillbaka intygen, och bevisa att alla papper resulterat i en blodtappning. På det sättet klarar fabriken sin blodkvot utan att produktionen behövt avvara någon och som Blodgivaren säger: "Jag gör en samhällsinsats och alla är nöjda." Detta i sig är en fantastisk berättelse, men Ma Jian gör mer än så. Han låter författaren berätta alla de historier han är förhindrad att skriva under det att de båda vännerna fyller magarna och super. Och jag som läsare får flera oförglömliga bekantskaper; föreståndaren för krematoriet Hänförelsen som bjuder de döda på deras älsklingsmusik till exempel. Han har genom ett lyckokast kommit över en keramikugn från konstskolan som lagts ned, och samma lycka låter honom uppfinna en förträfflig inkomstkälla. De nya ekonomiska reformerna tillåter nämligen privata krematorier. Föreståndaren gör sig snabbt känd i staden för sin fantastiska service. Förutom att erbjuda allt från Beethoven för 5,50 yuan till populära stycken som "Späd kinakål" eller "Offra allt för revolutionen" för bara 50 fen stycket står han även till tjänst med pappersskor och lämplig klädsel inför kremeringen. Kundernas anhöriga kan välja och vraka allt efter tycke, smak och ekonomi i det digra utbudet. Och de får aldrig veta att föreståndarens mor tvättar och viker ihop de olika brännutstyrslarna så att de återanvända blir som nya. Porträtten av människorna är gjorda med kärlek, men individerna som Ma Jian målar är otäcka och skrämmande. Till slut är det en hund som konstaterar att hundar är mycket mer humana än människorna. Människorna roffar, sliter och våldför sig på varandra som ingen hund skulle göra mot andra hundar, tycker hunden och kan inte komma på ett enda argument för den mänskliga rasens överlägsenhet gentemot hundarna. Upplägget att låta berättelsen vara en berättelse om en berättelse är genialt. Jag kan bara hoppas att det är många som hittar Nudelbagaren, den som gör det har både skratt och insikt att hämta. Människorasen är universell, på gott och ont. Ma Jian håller upp spegeln för var och en att se. Det är mycket bra!

Oförglömliga bekantskaper i ny roman

Nudelbagaren handlar om två vänner, en yrkesförfattare och en professionell blodgivare som träffas varje söndagseftermiddag för att festa på det som blodgivaren bjuder på.