Västerbottensteatern
Vi besvarar ditt samtal så snart vi kan
Manus: Gustav Tegby
Regi: Sally Palmqvist Procopé
Skådespelare:Agneta Ahlin, Göran Hansson, Annika Isaksson Svedberg, Tove Olsson samt Oskar Thunberg (inspelad på TV-skärm)
Kompositör: Cay Nyqvist
Koreograf: Alexandra Drotz Ruhn
Christinasalen i Piteå, lördag 15 februari, klockan 18.00
Teater
Västerbottensteatern gästade Piteå teaterförening med föreställningen Vi besvarar ditt samtal så snart vi kan i lördags. En föreställning som tar publiken till ett litet callcenter i Bastuträsk där fyra anställda kommer att kämpa för sin överlevnad när företaget centralt planerar att förlägga delar av produktionen till Indien.
Här jobbar det gifta paret Ann-Britt och Tomas Andersson (Agneta Ahlin och Göran Hansson). Den sistnämnde har redan varit med om en fabriksnedläggning med arbetslöshet som följd och misstrivs med sina nuvarande arbetsuppgifter, medan frun Ann-Britt verkar ganska nöjd med sakernas tillstånd, bara det finns mjölk till kaffet.
Här jobbar också Noor Marklund (Tove Olsson) som avtjänar ett fängelsestraff med fotboja efter att ha stulit sina föräldras krediter för att söka lyckan som nätföretagare samt slackern Lisa Westermark (Annika Isaksson Svedberg) som tidigt i livet gjort latheten till en särskild livsstil.
Alla i grunden vanliga, igenkänningsbara levnadsöden som ställs inför faktumet att de kan förlora sin försörjning om de inte tävlar, först mot andra kontor i landet och sedan mot varandra, för att möjligen behålla jobben.
Historien hade kunnat gripa tag, varit underhållande och tankvärd. Tyvärr blir det inte så.
I jakten på skratten och det komiskt dråpliga går det mest väsentliga förlorat; berättelsens gestaltning.
Det håller inte att stampa, skrika, springa fram och tillbaka, gömma sig på toaletten eller brista ut i sång för att skapa intresse för föreställningens rollkaraktärer och dess historia. Inget bottnar och därför finns heller inget intresse för vad som utspelas på scenen. Karaktärerna förblir karikatyrer. Regin bygger genomgående på överspel och töntig koreografi, ett grepp förvisso, men att spela komedi eller fars kräver så mycket mer än vad Västerbottensteatern levererar i denna musikteater.
Skådespelaren Agneta Ahlin i rollen som Ann-Britt Andersson är dock något på spåret, men med repliker som "Att vara avundsjuk på slaktavfall är som att vara avundsjuk på hemorojder" och medspelare som inte lämnar mycket för henne att spela med faller hennes ansträngningar. Dynamiken finns inte där.
Trist på en samtidsberättelse om några arbetstagare på landsbygden. Det hade kunnat bli både angeläget och underhållande. Nu blev det bara en transportsträcka mot ett fullständigt ointressant slut.