Erik Gotfredsen Johansson heter en ung man (16 år men snart 17) hemmahörande i Södra Sunderbyn, Luleå, som växte upp med film (föräldrarna var föreståndare på Sandrew- och senare Royalbiografen i Luleå), såg sig igenom mängder med film och även har anslagit en stor del av sin fritid till att aktivt arbeta med film.
Erik Gotfredsen Johansson har trots sina unga år redan åstadkommit en bunt kortare filmer; ambitiösa och uppmärksammade på diverse håll. The Griffin Story kan särskilt nämnas.
För tillfället är han aktuell med sin hittills mest omfattande film, den drygt halvtimmeslånga och ömsint udda C.H. Rysler, som utspelar sig långt borta i det avlägset belägna sena 1950-tal när regissören själv inte ens var påtänkt. Men som han likafullt har återskapat ett stycke av, på ett påfallande personligt och suggestivt sätt.
C.H. Rysler (var och en får själv fundera fram vad titeln står för, slå ihop bokstäverna till ett enda ord förslagsvis) utspelar sig i ett dammigt och stillastående sommarsoligt Norrbotten av år 1958.
Där kommer gårdfarihandlaren Axel Nilsson (flegmatiskt spelad av Ingemar Hellsten) mödosamt cyklande. Som det visar sig rakt in i en apart och mycket märklig intrig, med genuint kusliga övertoner.
C.H. Rysler känns helt kongenial med den tidsperiod som den uppehåller sig i. Ingemar Hellstens kraftfullt svettiga gårdfarihandlare förekommer ju inte längre, men typen känns igen. Även så Christer Engbergs begrundande bonde och Jonas Bökefors sprättiga brylcremes-raggare.
C.H. Rysler visades på Umeå filmfestival nyligen och erhöll goda publikreaktioner där.
Nu förekommer det resonemang om att kunna presentera den i en SVT-kanal också.
Och Erik Gotfredsen Johansson fortsätter oförtrutet att lägga erfarenheter till sin filmiska meritlista.
C.H. Rysler är ett vackert åskådningsexempel, på vägen mot en förhoppningsfullt kommande långfilm.
Förutsättningarna för att någon gång göra en sådan föreligger.
Förvisso.